Aftonbladet – 27 november 1843, sida 2

— Skulle det vara sant? min Gud! älskar du mig verkligen så? — Välon, det är mindre grymt att dö med dig, än att lefva utan dig, min Leopoldine. Du har rätt bedömt vår ställning. När vill du dö? — Nu i dag! — Och huru? — Har du läst Leon Gozlans bok, le Notaire de Chantilly? Kommer du ihåg denna unga flicka som tog lifvet af sig genom att inandas ångorna af blommor. oo Ja, jag minnes den. — Nå väl! detta sätt har alltid synts mig det mest poetiska att sluta sitt lif, och jag har ofta tänkt på detta medel. I de mest berusande ögonbliek af min lycka tänkte jag att på detta sätt somna in utan smärta, att somna lycklig och icke frukta uppvaknandet. Hundra gånger öns skade jag föreslå dig detta. Tfrån denna olyckliga dag, som brutit våra band, bar jag fattat mitt beslut. Jag har sökt en skicklig naturforskare och har af honom erhållit namnen på alla git tiga vexter, som man kan förskaffa sig i Paris, under pretext att taga mig tillvara för dem. Jag lärde mig hvilken värmegrad man måste gifva vexterna. Jag har på förhand föreställt mig min död och tänkt mig den skön och klädd i blommor. Jag öppnar denna dörr, allt är färdigt derinne, och jag skall icke gå ut rummet. Se der sanna förhållandet, jag är skyldig att låta dig veta det; ty om du vill dela mitt öde, om du finner skiljsmessan svårare än döden, har jag icke rätt att hindra dig; du är fri som jag är