Aftonbladet – 27 november 1843, sida 1

pbara ord, dessa så ofta upprepade eder att aldrig pskilja våra öden åt, att snarare fly tillsamtoans, påtertaz dem nu. Förblif hädanefter hos den enngel, som skall trösta er för allt. Alska henne, älska edra barn, men glöm icke helt och hållet pden qvinna, som skänkte er sitt lif. Farväl Träffa mig den dag, då jag skrifver er till; derefter sköla vi aldrig återse hvarandra här i verlden. Må ni icke blifva allt för mycket olycklig och om möjligt bevara åt mig er kärlek.n Två dagar förflöto efter denna händelse, ular att man hörde något från markisinnan. Victol led förfärligt, men han dolde det för sin hustru som. dotk icke hade svårt att gissa hans hemlig het. På tredje dagen erhöll han ändtligen frår copoldine en biljett, som endast innehöll des a, ord: I morgon i mitt lila hus, i Auteuil, klockar två. Det är för sista gången., Innan vicomte de Laliere for till Auteuil, gict han in till sin hustru. — Eugenie, sade han, på den punkt vi stå til hvarandra vill jag icke bedraga dig. Jag far til Auteuil för att träffa markisinnan, för sista gån gen, jag ger dig mitt ord derpå och du kan trc mig. Jag har väl öfvervägt, och är säker att 1Cke lofva något, som går öfver mina krafter. -— Jag hyser förtroende ull dig; far min vän men martera icke för mycket ditt eget och denn: olyckliga varelses hjerta. Victor steg upp i sin vagn och lät kusken kör: till Auteuil. Då han kom dit, fann han emot vanan porten öppen; Leopoldine väntade bonom på trappar. Flennes blekbet, förändringen i hennes anletsdrag, förkunnade ett häftigt lidande. Hor