Aftonbladet – 27 november 1843, sida 1

PACUGRAIe FAL O(WDIISCL al HCUSALlL lag iv an pd AUNKDalCH. UNDERSÖKNINGEN ANGÄENDE TILLVERKNING AF FALSET STÄMPELPAPPER (Forts. fr. 275.) Hvad då först angår f. d. bruksägaren Husberg, som åklagaren ansett öfvertygad att hafva sjelf tillverkat eller deltagit i tillverkningen af alla de kartor, hvilka såsom efterapade blifvit af rätten ansedde, och utprånglirgen af dem i första rummet ombesörjt, så har under ransakningen förekommit: att i ett af HusBerg, enligt eget erkännande, år 1829 skrifvet bref till Johannes Nilsson, Husberg antydt förhoppningen att, då han fått sina saker i ordning, bättre lyckas med ett förehafvande, hvars beskaffenhet icke annorledes är uppgifven, än att han skickade en etta till prof och begärde den åter, men förmodade att två andra, som äfven bifogades, skulle af Nilsson kunna användas; att Husberg vid början af ransakningen bestämdt förnekat, det han före eller efter den tid, då han om händer hade karteförsäljningen i herr lagman Elfvings domsaga, innebaft kartor till större belopp än som för egne behof åtgått; att icke desto mindre Husberg, året 4829 och det påföljde, lemnat f. d. riksdagsmannen Nils Håkansson kartor, till belopp af ungefär etthundradetjuge riksdaler, för att med rabatt försäljas; att han 1832 sökt genom samma Nils Håkansson bereda sig ytterligare afsättning af kartor, hvilket dock ej lyckats; att vid samma tid Husberg låtit, dels genom vice kronofogden Löndah! å härvarande ränteri utvexla en biläggningskarta å tjugufem riksdalers vValör, samt skall hafva omtalat, att han förstod förändra kartor till högre än åsatte valörer, dels ock genom vice kronofogden Lindergren sälja kartor för fjorton riksdaler; att han kort tid derefter skall velat förmå bemälte Löndahl att medverka till landskanslisten Möllers anställande såsom karteförsäljningsman hos herr lagmannen Elfving, samt för två år sedan beklagat sig deröfver, att Johannes Nilsson ej betalt en skuld till Husberg för kartor; att under åren 4833 till 4836, då Husberg innehade berörde försäljningsbefattning, en betydlig mängd falskt stämpladt papper blilvit i bemälde herr lagmans domsaga utspridt; att Husberg år 4835 hos Jonas Andersson i Sunnansjö hypothiserat kartor af omkring fyrahundradenittio riksdalers stämpelvärde; att han åren 4841 och 41842, dels mot kovtant och dels för infriande af ingången löftesförbindelse, skall hafva sält kartor för 8 å 900 Rdr till. tingsskrifvaren. Gädda, som då ombesörjde karteförsäljningensi oftanämnde domsaga, och att Husberg föregifvit,; det hawerhållit samma kartor hos försäljningsmannen här i staden, handlanden Ahlstrand; att, enligt vice häradshöfding Björks utsago, Husberg sistlidet år i Götheborg tillbjudit Björk att köpa ett parti kartor, hvilket Husberg sagt sig Bafva i Jiqvid af herr lagman Elfving erbållit, men, till :förekommande al misstankar för oriktig åtkomst, ej ville å denna ort försälja; att i M2j eller Juni månad samma år Husberg, enligt vittnesberättelse af vice kronofogden Lindergren, sökt förmå denne att bereda afsättning för kartor, visat skuldsedlar på femtusende riksdaler, utgifne af kronofogden Crona för så beskaflfad valuta, samt klandrat Cronas oförsigtighet att med fogdeskrifvaren Bergqvist skicka kartor till härads höfdingen Bergqvist, som derfi ör återsändt förskrifning på femhundra riksdaler; att, under sistberörde år, Husberg från f. d. polisgevaldigern Crona emottagit fem, hos Husberg funne bref, med hemlighetsfullt innehål, om ordinarie personer, som Crona fått att medgöra; om omöjligheten att kunna afskaffa större och mindre belopp samt göra affirer till deras gemensamma nytta i en ganska betydlig skala; om Cronas önskan, i ena brefvet att Elusberg borde da stora, ju större ju bättre, emedan allt skulle gå bra, och i ett sednare, att sända af alla sorter, ju lägre ju bättre, och till huru stort belopp som helst, derför Crona hade afsättning, samt om handlingar, som skulle användas vid nästa månads ting och små handlingar, hvilka skulle under tinget inlemnas och hvarom Crona blifvit påmint; att för flere år sedan Lars Abrahamsson i Gertrudstorp afhört ett samtal emellan Husberg och Jonas Andersson, hvilken sednare uppmanade den förre att trycka, för att derigenom bereda sig penningetillgång, och att Husberg dervid blifvit förlägen samt förebrått Andersson dess obetänksamhet; ait tvänne riktiga kartor, ä Femtio och ett hundra riksdalers valör, hviika Meurling sagt sig hafva råa Stockholm afsändt till modeller för sådane kartor, hvaraf ett större parti reqvirerades, vid Husbergs häktande af honom innehades och spår å den ena voro synbara till afteckning med biyerts af 50 i vattenstämpeln ; att då Meurling, d. 144 Nov., i vice lektorn Sjöstrands och pastorn Palmlunds närvaro, uti sitt logis tillställde Husberg en skriftlig uppmaning att meddela Meurling hvad Husberg kände om den af Mcourling förmodade falska: RNE TEEN ST EE AED VE AES VÄRD gtr re TIN NE SN ROAeS