stående skuld för af honom köpte silfverpjeser och ett fickur; att lektor Sjöstrands berättelse, om hvad vid häktningstillfället tilldragit sig i allmänhet, är riktig. utan att undantagen derifrån blifvit uppgifne; att stämplarne och det mera, som i Husbergs skrifbordslåda funnits, blifvit honom tillfördt af Meurling, som dagen förut, eller den 43 November, besökt Husberg å Thelestadt, och, då Husbergs tid ej tillät honom att med Meurling samtala i en dennes angelägenhet, på begäran fått tillåtelse, att i skrifbordet få inlägga e saker, han innanföre sin ytterrock, i ett silkeskläde, medförde, hvarefter han skall hafva medtagit nyckeln till sådan; att Husberg i så måtto ändrat denna berättelse, som han, erinrad om omöjligheten att på sådant sätt föra jernstämplarne, förmodat, att Meurling burit dem i rockfickorna; att för rengöring af Husbergs skrifrum å Skyesqvarn derstädes å golfvet befintligt makuleradt papper blifvit af hustrun uppbrändt; att Hurberg icke makulerat stadskassören Montelii kartor eller igenkänt sin handstil å de falska kartor, hvilka, under Husbergs försäljningsbefattning, blifvit i Hr lagmannen Elfvings domsaga utspridde; att Husberg icke försålt kartor hvarken till Niisson eller Meurling, men att denne så väl i Stockholm, under Husbergs vistande der, från November månad 4844 till Mars påföljande året, tillbjudit Husberg att köpa kartor med rabatt, samt sedermera, efter Husbergs återkomst hit, skriftligen förnyat dewua förslag och medgifvit 30 procei:ts rabatt, om köp afslöts för 4,000 Rdr, hvilka bref Husherg dock lemnat obesvarade. (Forts. följer.) SVA