Aftonbladet – 25 november 1843, sida 1

CM VIU MURAR PIUS MIKIe ATV ATDARA MERSISTOSD fc SYeN TSAR AT SARS AAA EEE lifvit begärdt af någon svarande, med undantag af lusberg, som dock afstått derifrån, efter meddelad pplysning af ordföranden, att ene boktryckaren i taden begärt ett exemplar af protokollet, för detsamnas tryckning, af Johannes Nilsson, som dock, efter rhållande af protokollet för de två första urtima tinen, hos Konungens befallningshafvande afsagt sig ortsättningen, samt af kronofogden Crona, hvars beärdte exemplar blifvit till Kongl. hofrätten insändt; ch härtill genmälte endast polisgevaldigern Crona, tt han skall, i början af ransakningen, i ingifven krift, Önskat få del af protokollet, men icke erhållit let. Husberg anhöll om den rättelse i hans förut medlelade uppgift, att han, vid närmare eftersinnande, cke kuude bestämdt uppgifva, hvilken dag ban af Meurling återbekommit de tvenne riktiga kartor, som Tusberg vid häktandet innehade. Vidare än att kronofogden Crona bestridt auditören Engdahls uppgifter, rörande deras kartetransaktioner, ch att polisgevaldigern Crona begärde få antecknad in ytterligare gilne förklaring, att de till häradshöflinged Jacobi sålde kartor i kommission af Mcurling rbållits, förekom icke; hvadan rätten afsade följande, vid hållen öfverläggning före sessionens början, belutade Utslag. Innan rätten går att yttra i hvad mån de tilltalade gjort sig sakre till hvad åklagaren fört dem till last, anser rätten lämpligt att tillkännagifva sina iakttacelser, rörande ifrågavarande förfalskningsbrott samt omständigheterne, som med detsamma och dess upptäckande varit förknippade. Redan för tolf år sedan sålde f. d. nämndemannen Johannes Nilsson, från Tingsryd, stämpladt papper i större partier och med betydlig rabatt. Det var för honom nödvändigt att ega skydd af en sannolik åtkomst, som tillika innebar möjligheten af papperets försäljning under dess ostämplade värde. Intet föregifvande kunde derföre vara ändamålsenligare, än att Jobannes Nilsson emottagit det för osäkra fordringsbelopp af en person, hvars lagliga åtkomst var misstänkt; och derföre uraktlät Jobannes Nilsson ej att gifva fart åt ryktet, det kronofogden Christiersson åtkommit kartor hos räntmästaren här i staden, kammarrådet Bergius, och dermed betalt sina skulder till Nilsson. Tilläfveptyrs kan antagas, att så beskaffad åtkomst ej skulle hafva blifvit uppgifsen, om ej Nilsson sett sig nödsåkad att bemantla ett större brott med ett mindre; men att Nilsson klokt beräknat, i hvad mån han kunde bygga på allmänhetens lättrogenhet, inser jag deraf, att han, under en så lång följd at år, fått ostörd fortsätta sin allt mera utvidgade karteförsäljning. Huruvida Nilsson verkligen vid den tid, han sjelf uppgifvtt,, eller åren 1825 och 4826, erbållit kartor af Christiersson, hår icke kunnat utredas. Sistberörde år gjorde Christiersson kopkurs och egde således ej att vidare förfoga öfver stämpladt papper mera än öfver annan sin egendom; ty Nilsson har ej föreburit, att han, i samråd med Christiersson, öfrige borgenärerne till förfång, undanstuckit någom del deraf. Äfven med antagande, att Nilsson erhållit kartor af Christiersson, måste partiet hafva varit snart utsåldt, enär Nilsson, i början af denna rassakniog, sjelf kallat det obetydligt, i jemförelse med hvad han erhöli af Christiersson år 4838, till värde al 300 Rdr. Sistberörde år återkom Christiersson från Christianstad, der ban i tio år undergått honom ådömdt fästningsstraff, och, med afseende å-hans alldeles utblottade ställning, finnes intet sken af sannolikhet för Nilssons föregifvande, att då bafva erhållit kartor af Christiersson. Nilssons, under denna ransaknings fortgång gjorde erkännande, alt han af I. d. bruksegaren Husberg erhållit betydliga kartepartier, hvilket Husberg bestämdt förnekat, lägger deremot i öppen dag så väl rätta åtkomsten af Nilssons innehafde kartor, som dessas beskaffenhet. Redan år 1820 blefvo Husberg och Nilsson bekanta med hvarandra, och att depna bekantskap föranledde till förtroliga vänskapsoch affårsförhållanden, är bestyrkt genom deras egen utsago, och synnerligast genom ett hos Nilsson, vid anställd visitation, funnet, af Husberg, enligt oget.erkännande; är 4829 skrifvet bref. Detta bref antyder företag, som synes hafva förut varit emelian Nilsson och Husberg aftaladt, som af Husberg skulle fullbordas: och af Nilsson befrämjas. Någon förklering åt uttrycken deri, att det ena, som var en Etta, endast skickades till prof, och att, när Husberg fick allt i ordning, dit skulle lyckas vida bättre, har Husberg ej vågat meddela, lika litet som ban velat uppgifva, hvartill fernissan skulle användas. Inga spår af Husbergs verksamhet i tecknisk väg äro från den tiden kända, så framt man ej får såsom sålant antaga Nilssons redan då började kartoförsäljning. Blekinge synes hafva-varit egentliga fältet för denna Nilssons verksamhet och föredrogs desto heldre; som der var mindre lätt att kontrollera möjligheten af Nilssons uppgifna åtkomst och mera svårt att ana len verkl ga. Företagen drefvos i början med den örsigtighet, att Husberg hänvisade till Nilsson persoher, som vände sig till den förre för kartors anskafande, samt att Nilsson vid tingsstället, i Konga bärad, der Tingsryd är beläget, köpte kartor, för att biläggas vandlingar,hyllka han, för egen eller andras räkning, ill rätten ingaf. . Först några år sednare synas falska artor hafva blifvit använda i domsagorne här omring staden. De handlingar, rätten från berörde