Aftonbladet – 24 november 1843, sida 2

lagt grundvalarne till menniskoslägtels frihet.n Rousseaus inflytande på qvinnan och sedermera på hela franska folket, på Europa, blir härigenom förklarligt. Men vi skola se, hvarvid Rousseau sladnade. Han anförtrodde mödrarne sina barns fysiska vård — eller rättare, han påminte dem med stark och intagande röst om naturens eget bud i detta afseende, ett bud, som under sedeförderfvets period var bardt nära glömdt — men han anförtrodde dem icke den sedliga bildningen, uppfostran. Han gaf sin Emil en särskild lärare af manligt slag, en art informator, ehuru ej af vanligt skrot. Densammev, säger Aime Martin, som i fråga om qvinnorna så riktigt yttrat: hvilka storverk kunde icke tillvägabringas med denna drifkraft! vågar ej föreslå dem någonting stort; han öfverlemnar åt deras ömhet den första barndomens materiella omsorger, och tror deras bestämmelse uppfylld.n Häruti är det nu, som Aime Martin framträdt för att fullända Rousseau. Han vill icke i Husmodren blott finna barnens fysiska vårdarinna, utan tillika den egentliga, rätta, första Barnläraren. Och för att göra henne skicklig dertill, bar han skrifvitssinsbok om Familjemödrars uppfostran. Sedan en:sådan uppfostran blifvit vunnen och utbredd, skall: menniskoslägtets regeneration verkas genom Qvinnan. Detta är arbetets grundtanke; och man kan kalla det, om ej en fortsättning, dock ett slags fyllnad, ett komplementutill. Rousseaus Erail. Aim Martin framställer: qvinnorna såsom utgångspunkten och mätaren af hela Civilisationens olika beskaffenhet hos olika folk och i skilda tider. Detta sätt att se ämnet, är väl icke alldeles nytt. Ibland annat hafva vi af Meiner en Qvinnokönets historia, som, faktiskt och grundligt skrifven, visar, huru qvinnans olika behandling i olika länder gifvit folket der och seklet sin -utmärkande prägel. Detta betraktelsesätt återför oss egentligen till den djupaste och äldsta Orienten. I det uråldriga Indien gåfvos ordentliga folkpartier, som ofta bekämpade hvarann och föranledde till stora utvandringar; men hvilkas inbördes åtskillnad eller strid :2j hvilade på en religionsdogm, utan på frågan om Qvinnans rang, värde och hela ställning till Mannen. Den äldsta naturforskning utgick icke, som: nuj: ifrånode fyra elementerna: eld; luft, jordb:ochewvattenjöutan ifrån tanken om (venne grundämnenioldenå manliga och: qvinliga principen i verldemb Mythen;som grekerne tillegnade sig med namnen: Uranos och Gäa, är icke annat; och den sedan mera rationellt-fysiskt utbildade läran om de fyra elementerna visar sig vara en genom rön och fortsatta reflexioner gjord utveckling af denna urtanke. När Linnå blef botanikens reformator, så var det genom sexualsystemet. I början, när han uppträdde med sin filosoG om ståndare och pistiller, upphäfdes mot honom i hans fädernesland ett väldigt skri omm den obscenitet, den okyskhet, han, genom en sådan åsigt öfver blomsterverlden, skulle utbreda; och man fruktade att få se den akademiska wngdomens sedlighet gå förlorad, om den skulle examinera örter med de köttsliga tankar, som sexualsystemet måste uppväcka. Följderna uteblefvo likväl: man lugnade sig: och nu blir ingen menniska försämrad genom ståndare och pistiller. Huru slutligen för öfrigt frågan om Maskulint och Feminint med mer eller mindre rätt må gälla i naturalhistorien, i linguistiken, geometrien och astronomien; så är det åtminstone visst, att Förhållandet emellan Man och Qvinna är för menskligheten det äldsta på jorden, långt äldre än det religiösa förhållandet, som bildat den institution, man kallat kyrkan, och det politiska, som är staten. Det är, i få ord, mensklighetens ursprungliga förhållande, på hvars rätta tillstånd och sanna reglering allt annat, derivativt, beror. Vi skola se huru långt Aime Martin kommit dermed. I tvenhe mästerligt skrifna käpitel, som hafva till öfverskrifter: den verkliga Barnläraren och Fruntimrens inoflytande, framställer han en mängd utmärkta exempel af mödrars mäktiga inverkan på sina barns karakter och ofta på hela riktningen af deras lefnad, till godt eller ondt. Vi skulle kunna öka dessa exempel. Märkvärdigt är det historiska faktum, att de fleste store män, som häfderna omtala, varit de, som haft förträffliga mödrar. Ett barns framtid, sade Napoleon, vär alltid dess mors verk, och han upprepade ofta med fägnad, att han hade sin mor att tacka för det han stigit så högt. Sheridan, som uppgjort planen för en mnationaluppfostran för alla engelska qvinnor, stödjer angelägenheten af företaget på följande skål. Fruntimren, säger han, styra oss; sökom att göra dem fullkomliga: ju mera insigter de ega, desto mer upplyste blifva vi AL fruntimrens själsodling beror mannens vishet. Del är genom Qvinnan naturen skrifver sin lag i Mannens hjerta.n Sjellva Kant, känd ;såsom en af de torraste och; om man vill, bistraste tänkare, omtalade ofta med rörelse, att ham hade sin mors fromma omsorger att tacka för hvad ban blef. Det är Hon, som nedlagt fröet till det goda som finnes i min själl utbrast ban i sin ålders höst. Cuvier, vår tids ryktbara ste naturforskare och för ingen del någon vek svärmare, hade af sin mor erhållit de första läror, som utvecklade hans snille. Den store mannen tillskref sjelf henie hela sällheten af sina forskningar och äran af sina upptäckter. Genom en moderlig instinkt hade hon ledt hans håg på naturens studium. Jag ritåde under hennes tillsyn,, berättar Cuvier, och jag läste högt för henne historiska och vittra arbeten. Så utvecklade hon hos mig den läslust och den vettgirighet, som blefvo min lefnads drifkraft. Önska vi exempel