Aftonbladet – 23 november 1843, sida 2

a inträdde denna, utanzatt yttraXett ord, och ställde sig vid sidan af fru Vilmorin. — Hvad vill ni min fru? utropade hennes man i en till halft befallande ton i det han sprang Opp. — Ni skall få veta det, min vän; men för bixalens skull lugna er, ni har knappt tid dertill. Man hörde i förstugan röster, hvarai den ena småningom blef mera högljudd och yrkade på att bli insläppt. Betjenten satte sig deremot med kralt. — Jag säger er att jag vill träffa honom! — Min Gud, min Gud! mumlade markisinnan, det är min man. oo Frukta intet min fru, sade Vicomtessen med ädel värdighet, jag svarar för allt, beherrska er endast. Hon gick emot dörren och öppnade: — Är det ni herr de Vilmorin, fortfor hon; ni kan stiga in oagtadt förbudet. Ni skall finna min mans kabinett omskapadt till modkonselj; men er som också är gift man, kan man insläppa. Markisen studsade ett par steg tillbaka Han belsade, framstammade ett par ursägter, hvilka.afbröts af hans fru, som visade sig bakom Eugenie. — Stig in, min herre, stig in då! ni skall ha rösträttighet; då man icke kan på något sätt öf) verraska er, måste man väl tillstå för er allt. Herr de Laligre förenade sina böner med de begge damerna; herr de Vilmorin trädde in, ! — Ja, min herre, återtog Eugerie, det handlar om en kadrilj, en kostym till hertiginnans bal. fru de Vilmorin och jag vilja haafva något utomlordentligt, någonting fantastiskt, och vi hafva från I mina rum begilvit Oss hit, på det att Victor skulle