Aftonbladet – 22 november 1843, sida 1

rr nr Itad derom. Hvad mig angår, var jag förtjust då jag hörde att ni inte var hemma; min öfverraskning har gjort sin verkan. Victors vän, som icke hört samtalet, frågade sakta: — Här ni sett fru de Laliere? — Ja, min vän, det är verkligen min hustru, som i afton anländt till grefvinnan Cerzoles och nu velat göra mig en öfverraskning. — Jag gratulerar er! Hon är tillbedjansvärd. — Också är jag förtjust att se henne här. Valsen slutade. Eugenie nalkades sin man och grefvinnan och helsade. Flon vågade knappt upplyfta sitt hufvud. -— Var inte rädd, mitt barn, sade grefvinnan; jag har tagit hela ansvaret på mig; ni får inga bannor. Er man är för öfrigt icke någon tyrann; han älskar er så mycket! — Välkommen min fru, ehuru -vårt möte är något Offentligt; men efter ni velat det, är det icke jag som bör beklaga mig deröfver, sade Victor. Eugenie tryckte hans hand. — Gör nu ea promenad tillsammans, tillade duennan; ni kan vara stolt öfver er fru, vicomte, och måste bra gerna vilja visa henne. Tro mig, det skall icke skada er. Jag skall dessutom presentera er begge för några personer af mycket inflytande, som kunna vara er nyttige. Victor vågade icke vägra; han gaf sin hustru armen och begge följde de den triumferande grefvinnan, hvilken, såsom hon sagt, presenterade dem för de mest betydande personerna i förstaden S:t Germain. , — Hvilket intagande par! eller huru? sade hon