Aftonbladet – 22 november 1843, sida 1

STOCKHOLM den 22 Nov. Vi ba måhända begått en försummelse deri, att ej fästa allmänhetens uppmärksamhet serskildt på de i sista Måndagsnumret införda underrättelserna från Grekland, hvilka äro i flera hänseenden märkvärdiga. Att den så kallade kontrarevolutionen, för hvars detaljer der redogöres, upplöste sig i ett nattspektakel utan politisk anledning och följd, är väl det faktiska af saken; men deraf följer icke att något försök emot sakernas nya ordning ej var i fråga samma natt; man erinre sig blott den brådstörtade extrajudiciella landsförvisning, som genast om natten aflägsnade palatsportvakten Noel, hvilken under tumultet strukit omkring med laddade pistoler och i ruset kommit att nämna Kalergi och Makrinanis såsom mål för sitt hot: man erinre sig den mera formliga förvisningen sedermera, af två militärchefer för de förhållanden hvari de stått till Noel, utan att dessa förhållanden blifvit närmare antydda: — och man skall inse, att öfver dessa omständigheter blifvit kastad en slöja, som kanhända icke skulle kunna lyftas, utan att göra fortgången på den af dynastien beträdda konstitutionella banan omöjlig. Anledningen, eller rättare förevänningen till rörelsen, var visst ett sqvaller; men om Melingos gifvit efter för Kolokotronis begäran att få infanteri till sin disposition och Kalergi ej blifvit uppväckt genom det nattiiga oväsendet, eller satt sig sjelf i spetsen för den preienderade skyddsvakten omkring konungafamiljen, och genom dennas patrullering hela natten utvecklat en militärmakt, som måste hålla alla kontrarevolutionärer i tygeln; så kan man ej veta hvad som skulle hafva händt. Icke mindre märkvärdig än detta mystiska upplopp, är konung Ludvig Filips faderliga förmaning till sin gäldenär, konung Otto, att för framtiden afhålla sig från alla kontrarevolutionära försök. Den är verkligen rörande att läsa; den erinrar om den så ofta upprepade presterliga regeln att lefva efier förmanarens läror Och icke efter hans exempel. Skulle man en dag taga Hr Guizot på orden, och vända hans maximer mot konung Ludvig Filip sjelf, så kunde likväl oppositionen blifva i samma mån briljant, som ministeren måste bli förlägen. Men i alla fall är det i våra dagar ett godt medgifvande från en för tillfället ostri-. digt frö monark — personligen fri, nemligen,