Aftonbladet – 20 november 1843, sida 1

vande geranier, plaserad midt ibland mina juveier, med buketter af samma blomma på en klädning af blått gas? ! — Det blir ganska täckt och mycket ovanligt. Midt. i Februari är det mycket ondt om geranier. — Tror ni att det skall klä mig bra? — Utomordentligt väl. — Jag tillstår att det är icke mitt eget påfund. Batton berättade för min kammarjungfru, att en ung fru, som i dag frågat honom till råds, hade gifvit honom första idgen derom. Fan kunde ej anskaffa mer än några få qvistar geranium: dem lemnade han åt mig, som är en af hans bästa kunder, och uppfinnaren går miste derorn. — Se det kan kallas ett ganska skickligt taskspeleri. i — Ni söker upp mig i ambassadhotellet. — Ja, sedan, jag besökt ministern. Allt går efter önskan; jeg kommer i fråga redan vid första valet, och tack vare er, blir jag mitt fidernesland nytlig. . — Om ni visste hur stolt jag känner mig öfver mitt verk och med hvilken sjelfförnöjelse jag hvar dag upprepar, att om icke jag varit, skulle ni ännu tvinat bort i landsorten, ni, som naturen danat för så höga och ädla bestämmelser! Då jag betraktar er, då jag hör er tala och finner er så öfverlägsen alla, som Omdgifva er, känner jag mig frestad att tacka Gud, för det han Jåtit mig sammanträffa med er. — Älskade, ädla Leopoldine, ni är min engel, min räddarinna; ty ora ni ej hade kommit till min hjelp, skulle jag dött af förtviflan. Den heliga eld, som himlen har tändt i min själ, skulle