Aftonbladet – 20 november 1843, sida 1

4 banko. Prenumeraticn och Utdelning i Blådets Kontor v i BrörRLNGs vid Kungsbacken; i Erssens i hörnet af Reg CARLSSON i Bazaren vid Adolf Fredriks torg, samt i huset DEN SEDNARE DYBECKSKA ARFSTVIST (Slut fr. Lördagsbl.) Åter uppträder herr auditören Cederschiöld med det oförsynta påstående (hans egen terminologi), att) köpekontrakterna emellan bröderne Dybeck skulle all sett endast hälften af fastigheten och lika andeli lösa egendomen vid sockerbruket. När jag omedelbart derpå rättat det i uppgiften härom, i en till Kongl. hofrätten ställd skrift, förefallna skrif-fe!, och hån af originalkontrakterna, af fastebref och hvarje annan af de mångfaldiga hithörande handlingar, vunnit fullkomligaste öfvertygelse om verkliga förhållandet, huru beskaffad är då den ärlighet och goda tro, som herr: auditören säger sig så högt värdera, då han tikföllt) inför domstolen vågar ånyo framkomina med ett. dylikt påstående? Och huru vill man härmed: förena den mot sanningen stridande uppgiften, att hälften af fastigheten upptages i kontraktet den 46 Juni 1804 till 23,090 Rdr Banko, då likväl, uti det af honom sjelf företedda kontrakt, densamma hel och hållen taxeras till 21,090 Rär Banko? Hvad lösa egendomen beträffar, så, utan att inlåta mig i någon ytterligare ordstrid med herr auditören, vill jag endast hänvisa honom till det hos rätten redan ingifnå exemplar af lifränte-kontraktet, som uttryckligen innehåller, att Erik, efter fattadt beslut, att helt och hållet draga sig utur den sockerbruksrörelse, som han i ascocia-l tion med Christian drifvit, till horom upplåtit och! försålt hela sin andel i den; till sockerbruket höran-! de, lösa egendom, hvilket väl måste betyda allt head honom derti tillkommit, det må hafva utgjort mer cller mindre. Och då herr auditören funnit sig vär digt att framkasta den insinuationen, att kontrak exemplaren möjligen kunde vara olika, samt att jag! derifrån skulle kunnat hemta-ofyannämnda, för irrirpg anmärkta och återkallade uppgift, skall jag hos rfätten förete Erik Dybecks i hans bo befunne exemplar, som från boets uppgifvares, prosten Dybecks sterbhus blifvit mig på begäran meddeladt, på det att herr audi-. tören, genom kollationcering deraf, må en gång för alla finna sina tyifvelsmål undanröjda , och vidare onyttig skriftvexling, åtminstone i denna del, undvikas. Att vid sockerbruvet ej funnits några böcker till upplysning om Erik Dybecks en: iida affärer, är re-: dan uppgiivet; äfvenså är, af mig förklaradt, att, då de böcker och handlingar, som anpgingo sockerbruktt, blefvo genom köpet Christian Dybecks odelade egendom, emedan desamma just innefattade hvad han köpt, och dessförutan hvårken liqvider med bolagets debitorer och kreditorer kunde göras, eller rörelsen i öfrigt drifvas och fortsättas; mina principaler alltså sakna all anledning att uppsöka och utgiva dessa böcker och handlingar till vederparterne. Detta vägrande benämnes af herr auditören för ett af de mest sällsamma och djerfva försök, som någensin i den vägen blifyvit gjorde ochban drar ej i betänkande att fordra, det Kämnersrätten måtte preliminariter, vid eu verksamt vite, ålägga sterbhusdeligarne, aw utlemna öckerna och originalhandlingarne , samt att derefter afgifva redovisning för all Erik Dybecks egendom. Men har väl herr auditören bevisat, att Aöpelins sterbhusdelägare äga i sin vård eller hafva att redovisa någon Erik Dybeck tillhörig egendom, seden de will käranderne redligen utbetalt hans fordran för köpe skillingen och de besparda lifräntemedlen. Derför jautdesse kärande, under syftning på högre vinst, genom upphäfvandet af de afhandlingar, hvarigesom Erik till. Christian öfverlåtit sin andel i sockerbrukels tillbörigheter, ej behaga åtnöjas med den förmögen: het, som just utgör frukten af dessa afhandlingar; derföre att de även vilja åtkomma sjelfva den af Christian köpta egendomen, som i sammanhang med hans öfriga: qvarlåtenskap längst för detta öfvergått till hans och Aspvelins arfvingar, begära de icke mindre än att arfvingarne skola stå tillreds, att utur fadrens och morfadrens 43 års gamla böcker och dertill hörande verifikationer och andra handlingar, som de icke ens ägt någon skyldighet att förvara, sanila och framgilva sådana materialier, för att hjelpa dem bestämma deras bestridda fordringsanspråk. Om något. förtjenar att kallas sällsam djerfhet, så böra väl påståenden af dylik art tjena till exempel. Tvisten angår, buruvida något från klander å afhandlingarne bhörledt fordripgsahspråk må kunna upptagas och anses lagligen gällande. Dä, å sterbhusdelägarnes sida, så 2dane i hufvudsaken: bindande anmärkningar äro gjorda, genom bifall hvartill kärandernes talan i allo förfaller, är det ju klart, att pröfningen deraf måste förogå all annan åtgärd, och alt något preliminärt: beslut till åläggande att uppvisa böckerne och handlingarne, destomindre kan, enligt laga rättegår ngsordning , rum, som yrkandet derom utgör en bland de is ningen framställda butvudfrågor. Emot. kärandernes framställning, att lifräntekontraktet icke skulle innebålla öfverlätelse af Erik Dybecks andel i sockerbrukets kontanta eller kässamedel, och redovissing derför således kunna sterbhusdelägarne affordras, vore nog att anmärka; det hågonr så beskaffad pretention icke vid årsproklaman efter Christian Dy! och blifvit. anmäld. Men,: för alt undanrödja den således uppkastade förmodning, som skulle Christian velat obehörigen celler utöffer konraktet velat tillegna sig berörde förmenta tillgång, må följande upplysning meddelas: Till bedrifvande af. en sockerbruksrörelse, eller hvad lannan rörelse det vara må, fordras naturligtvis ett förlag till ioköp af inventarier och rudimaterier, Om, vande geranier, plaserad midt ibland mina juvelar. med hukettoer af camma hlamma nå on LISA.