Aftonbladet – 16 november 1843, sida 2

— Arr man öfverlemnade sig åt sin inbillnings drömmar Jag tycker att detta ställe påminner om Sirenen källa i Bruden från Lammermoor. Vetni, hven denna skog tillhör? — Mig, min fru; den gränsar intill klostre och utgör en del af hvad min far skänkte mit vid mitt giftermål. — Vill ni sälja den här källan åt mig? — Jag tillbjuder er den, min fru, om pp täckes emottåga den. — Nej, jag vill köpa den. Jag skall finna mi så lycklig att blifva en drottning i denna tyst: vrå, och jag skall inrätta den efter min ege smak, ) Hurumycket begär ni för den? : — Jag skall lemna den i utbyte mot en a edra ritningar: z — Nå väll jag samtycker dertill; men ni göi en dålig handel: Redan i morgon tager jag der i besittning. — Och vi skola kalla den Sirenens källa, — Ja visst. Men det är sent; jag ber, följ mig nu hem. . . — De började åter sin vandring, under djup tystnad. Victor kunde ej uthärda sina starka sinnesrörelser. Hvad Leopoldine angår (så helte markisinnan), hvällde sig hennes inbillning krin: denna dag. Svärmisk och något öfverspind öfverlemnade bon sig åt sina fantasier, utan alt länka på följderna, utan att besinna sitt och äfven andras förhållande. Ack! huru många bland oss hafva icke på lika sätt låtit förvilla sig af drömmar! Huru många låta icke blindt leda sig och blifva brottsliga, blott derföre, att de varit obetänksama och ej förutsett den hotande faran! Om man besivnade, huru mycket det kostar, att