Aftonbladet – 16 november 1843, sida 2

LAMARTINES OPPOSITIONS-PROGRAM. (Slut fr. gårdagsbl.) I sammanhang med hvad vi i gårdagsbladei anförde, dels ur, dels om den namnkunniga fransyske deputeranden Lamartines sista program. skola vi i dag taga under betraktande ett bref riktadt emot honom — eller rättare emot hela den nyare fransyska bildningen — infördt i Augsburger Allgem. Zeitung ifrån. en denna tidnings gamle pariserkorrespondent, den bekante baron v Eckstein, som i Tyskland allmänt anses serskildt pensionerad af furst Metternich. Vi skulle visserligen ej funnit skäl att fästa allmänhetens uppmärksamhet vid denna produkt, om vi icke med en viss förundran sett den införd i Dagl. Allehanda för i Måndags. Nära nog hka gerna kunde nemligen Dagl. Alleh. hafva aftryckt spalter ur vårt svenska bi, och; om det har förkärlek för bref, tagit något ur Edmunds korrespondens. Dagl. Alleb. meddelar likväl baron Ecksteins skrifvelse med ett slags reservation; det säger sig åtminstone ej i allo deruti instämma. Vi vänta således få se Dagl. Alleh. närmare utveckla sina tankar, hvilket vore både nyttigt och nödvändigt, di brefvets innehåll går så betydligt emot den Trisinnade och radikala syftning, som annars råder i Dagl. Alleh., och hvari Aftonbladet helt och bållet delar dess åsigter. Under tiden skola vi för egen räkning något litet pröfva ett och annat a det Ecssteinska brefvet, sådant det i Dagl. Alleh finnes. Baron Eckstein förebrår Lamartine att fara med tomma theorier och fraser: bara fraser. Vill man underkasta hans egen framställning någon granskning, så blir det imedlertid svårt nog, att i den upptäcka annat än just hvad han sjelf så mycket klandrar, nemligen theorier och fraser, ehuru i omvänd mening sagda. Han förer Praktikens talan: han vill bafva sakernas afskalade, sanna kärna: men glömmer, att praktiken i ingen tid kunnat lyckas, utan att ega sin rena theori att gå efter; och att ingen frukt med kärna växer på annat, -än träd med rot. : Baron Eckstein förebrår ock Lamartine brist på djupare studier och kunskaper; men bar icke i brefvet ådagalagt, hvari denna brist består, utan snarare visat sin egen. Han meddelar: den lärdomen: p,att vilja nivellera anden, är detsamma som att förstöra honom; man kan. ordna, rena; upplysa honom, skingra dess villfarelser; men omskapa honom, aldrig. Historien, lagfarenbeten, theologien förpblifva ett ständigt, outtömligt, evigt bestående thema för tänkaren. Men detta ignorerar helt och hållet den nuvarande franska bildningen. Sjelfva Lamartine. står. härutinnan i motsägelse till sin egen genius., Här har den tyska baronen i sanning kramatur:sig ett ansenligt snömos af nonsens, som vi Knappt hade trott, att Dagligt Allehanda skulle kunnat meddela utan att tillrättavisa det med: behörigt eftertryck. Huru i all verlden vill väl baronen med hela sitt smatttande ordfyrverkeri bevisa, att den fransyska bildningen — eller, för att begagna hans eget konkreta exempel, Lamartine — har för afsigt att. omskapa menniskoanden, i stället föratt just ord ha, rena, upplysa honom, och skingra dess villfavelser? Historien upphör ock sannerligen icke att vara ett thema för tänkåren, derföre, att han nu vörjar. studera häfderna med öppna ögon, derutur remtande lärdomar om sättet för humanitetens ständigt skedda utveckling, hvaraf han inser rättmätigheten af samma humanitets kraf, att i vår tid fortskrida ett steg, likasom i all föregående. Och ika litet undgår tänkaren att göra Lagfarenheten ch: sjelfva Theologien till ett thema för sin forsking, derföre, att han nu — likasom tänkare, jort ialla: sekler .— söker rena den förra ifrån nenniskovidriga atrociteter, och den sednare ifrån ofismer, som Skriften och förnuftet sammanstämrf RAL ER sr se a er KA vettig ät