Aftonbladet – 16 november 1843, sida 1

— Fruktan! För hvad då? För en orm kanske, som ni sade nyss? Hvad kan väl hända mig? Att jag får ett giftigt styng. Välan! hvad betyder det? Frågar jag väl efter lifvet? -Lönar det väl mödan att bevara ett lif sådant det är för oss, beklagansvärda varelser, som ej erhållit tillstånd att lefva såsom vi tänkt oss det? Victor förvånades allt mer och mer. Afsmak för lifvet och modfälldhet hade ännu ej kommit för hans tankar. Huru kunde väl detta unga och sköna fruntimmer, utrustadt med alla naturens och lyckans gåfvor, önska sig döden? Hvad felades henne då, föratt vara lycklig? Hvaraf härflöt detta mäktiga behof af oberoende? Hvad ville hon väl göra om hon ernådde: sin önskade fribet? Allt delta var en gåta för honom. TIdeerna utsträcka sig då vår synkrets förstoras, och det fordras en utomordentlig stark inbillning, för att hinnå framom själens drömmar. Fru de Vilmorin kände icke Victor tillräckligt, för att rätt kunna fatta hansintryck. Imedlectid gissade hon, att någonting utomordentligt föregick hos honom. Hon vågade icke fråga honom, ehuru hon kände mycken lust dertill; de iakttogo tystnad under några minuter. — Ni kommer väl till Servilliers, den dagen vi ge spektakel, min herre? sade hon då hon hemtat sig något. Vi hoppas äfven få se fru de Talidre. ; — Min hustru kan icke ha den äran, ty bon mår ganska illa; men för min del skall jag icke underlåta alt begagna mig af er inbjudning. — Jag instuderar min rol under mina promenader. Känner pi de stycken vi spela? — Jag har aldrig bivistat något spektakel, och