Aftonbladet – 16 november 1843, sida 1

BETIS TATE TIN MIT nr IR SIN FRAKT SR PSA IAh 2 Unna rna KA LKK DR ETT ST TR STTTERAR lerierna, för att betrygga sig om, huruvida man icke der skulle stöta på binder, derest Fredrik Wilhelm försökte att räcka ut sin hand efier kejsarkronan; och utan de formliga befallningarne från kejsar Nicolaus, vet man ej hvar de något ytterliga preussiska planerna stannat. Konun-l. gen gaf dock efter för sin svågers råd; Humbold. fick kontra-ordres och hann:ej längre än till Rhen;: så stodo sakerna. Ehuru frånträdande handlingens gebit, upphörde konungen af Preussen icke att tala och låta tala. Tysklands politiska och religiösa enhbet, tryckfriheten, offentligheten vid domstolarnes förhandlingar, och tusendetals andra frågor, som ingå i det nationella partiets idter, borde ej upphöra att offentligen diskuteras: sådan var hans vilja. Han vågade sig sjelf in i polemiken, för att upplysa det goda tyska folket och låtadet förstå, huru han personligen uppfattat alla dessa vackra saker. Olyckligtvis visade detta sig vara alldeles i strid med :folkets meningar; och det som var oafbjelpligt måste slutligen inträffa. Etter Thierska ministerens fall, då grälet emellan. Tyskland och Frankrike blifvit stilladt, sökte folket och konungen åter att förstå hvarandra, och missförståndet utbröt. Det filosofiska partiet bezagnade tryckfriheten, för att utveckla sina åsigter och grundlade en tidning, känd under namnaf Rheinische Zeitungp. Redaktörerna af detta blad; öfvertygade från början om dess osäkra tillvarelse, i anledning af den välgrundade opposition, som de gjorde mot preussiska regeringen, skyndade att framställa sina grundsatser på ett klart och bestämdt sätt. Konungen åter,: som ej trottsatt opinionen angående honom sjelf skulle så hastigt förändras, hade lofvat sig ett säkert stöd af den oberoende pressen; och i December 4844 låtit banna censorerna för deras stänghet, så att desse, paralyserade, bortlade sina fruktansvärda saxar... Den rhenska tidningen kunde icke begära bättre vilkor, då den började med år 4842, Den rörelse, som nu föregick i Tyskland i ra-4 dikal anda, alttifrån rhenska tidningens uppkomst, öfverträffade sjelfva demokratiska partiets förhoppningar. Man kan ieke neka, att den periodiska pressen under nittonde årbundradet aldrig vackrare uppfyllt sin stora bestämmelse, sitt mödosamma värf, är denna demokratiska tidning gjorde det, och med så mycket mod och sanning, oaktadt ständigt hatad af makten. Förr eller. sednare måste en revojution i domokratisk anda. utbryta i Tyskland. Det är det filosofiska partiet, som utsått fröet dertills -Frågom den lärde, borgaren, arbetaren, bonden, hvad han tänkt om rhenska tidningen; minga torde kanske icke funnit sig fullt belåtna med den. radikala syftningen i den, men all skola uttrycka deras ledsnad öfver, att den fallit under det brutala -godtycket al en regering, hvilken darrade för den. Fredrik Wilhelm, icke nöjd med-att hafva åter infört i sina stater en censur, strängare än sjelfva den österrikiska, trodde sig icke kunna vara lugn, förrän han slagit till döds nämnde tidning och alla andratidningar, som uppriktigt följde dess principer. Sjelfva Auzsburger tidningen fann sig indragen i den allmänna Proskriptionen, genom samma styrelse, som nyss förut klandrat. dess eensorers stränghet; lyckligtvis mellankom Wienska kabinettet Tör denna tidnings bästa, hvars politiska färglöshet icke ens gjort den nog oskyldig i en misstänksam makts ögon, och den kom från hela affären med blotta skrämseln. Sachsiska Patrioten, Königsbergs-tidning, Maånheims Aftonblad, Leipzigs allm. tidning, som gått i den rhenskas fotspår, blefvo nu förföljde. Men opinionen, en gång väckt, fordrade sina organer, och de blad, som regeringen fördrog, började snart att lyda massornas vilja; de böjde sig åt: det radikala bållet, så mycket en skuggrädd censur kunde tillåta. f Trier, Aachen, Cölnjhafva tidningar, som nyss bekämpade den rhenskas satser, planterat det demokratiska partiets standar, i trots af Berlinerkabinetlels Misshag, som, tillbakaskyggande för den allmänna opinionen, icke vågar öppet tillintetgöra, utan sendast nöjer sig med att oroa dem. Den brytning i tänkesätten, som medförts genom det filosofiska partiets offentliga uppträdande och rhenska tidningens utgifvande, har haft till följd, att det s.k. nationella partiet måst rymma fältet. Dess jurnaler hafva fallit; nationalhatet mot Frankrike har blidkats och den franska revolutionens principer. vunnit ökad styrka i Tyskland. Det torde förtjena mödan,!alt ännu vidare följa utvecklingen af detta förhållande.