Aftonbladet – 16 november 1843, sida 1

RSA AEA ORO SS ELK TG I ESP TD AROR LITET LTR POLITISK KORRESPONDENS: Utdrag af ett bref till Paris, från preussiska ; Rhenländerna, i Oktober månad. (Slut från J2 255.) Det mörker, hvari Tyskland var fördjupadt, skingrade sig på en gång år 4840, så snart Preussens gråa kappa, som omsvepte alla politiska fårger, begrofs med, konung Fredrik Wilhelm III. Hvarje parti gjorde nu färdigt sitt program och utvecklade sina ider. Det så kallade -filosofiska, eller rättare det demokratiska partiet, hade redan haft en förkänsla af hvad som borde inträffa efter denne konungs död; ty i Preussiska regeringens stridigheter med de katholska erkebiskoparne i Cöln och Posen, hade den historiska eller så kallade romantiskav skolan, med då varande kronprinsen i spetsen, redan haft ötverhanden. I samma mån det nalionella partiet visade förlroende för den blifvande konungen , blottade det demokratiska partiet förbehållsamhet och misstroende i afseende på honom. Detta misstroende blef snart alltför mycket rättfärdigadt; men likväl fortfor man att göra sig illusioner, äfven efter de påtagligaste handlingar; t. ex. konungens vägran att sammankalla riksständerna, på de östra preussiska landtständernas begäran. Oaktadt de sig motsägande löftena och: handlingarne af Fredrik Wilhelm IV, slöt sig det ty: ska förbundet, som var nära att upplösas, på nyt tillsamman, då krigsropen utbrusto i Frankrike under ministeren af den 4 Mars. Man tog fö) allvar, eller åtminstone låtsade altt.så taga all Hr Thiers storskryt, och man lemnade åsido all: söndringsämnen, för att sälta sig i säkerhet mo: Frankrike, som hotadezatt borttaga Rhenprovinserna. Thierska hotelserna hade blott till: följd alt reta konungen af Preussen och att såra tyske national-misstänksamheten, hvilket så lätt hade kunnat undvikas genom välvilliga ord. Vid Frankrikes djerfva utmaning förenade sig både folk och kung, och de läto i förening uppstämma detta ryktbara charivari, som börjades shed: Nej! J ej fån den fria, tyska Rhenl I trots af alla de krigiska och melodiska demonstrationerna af Frankrike och Tyskland, ble likväl batet. emellan de begge folken icke långvarigt. Det nationella partiet, som vid denna tid styrde allmänna tänkesättet, hade smickrat sig med hoppet, att den nye konungen skulle motsvara dess önskningar, och att han, för att kröns tullförenings-företaget, skulle återställa tyska fol: kens enhet, kungöra tryckfrihet, införa juryer, förena protestantiska och katholska religionsbekännelserna, samt slutligen göra tyska industrier fullkomligt oberoende.. Om : Fretlrik Wilhelm IV hade kunnat mot; svara dessa det nationella partiets önskningar, skulle detta hafva uhderstödt horom vid åter. bildandet af tyska riket, för att kröna honon till Tysklands kejsare: Men betraktas ämnet frin alla sidor, var detta gigantiska förslag endast er drömbild, under sakernas närvarande skick. Föl alt. åter upprätta tyska kejsarriket, hade ma måst återlifva medelålderns trosläror och samhälls institutioner, feodal-väldet med .sina ständer oc! korporationer, och med ett ord, denna privile giernas egoism, som fordna tiders okunnighe sanktionerat, men i stället för hvilken den fram skridande upplysningen uppställt den fria asso cialions-principen. Det nationella partiet skull således, då. det ville, återföra Tyskland i de flyd da seklens gamla villor, nödvändigt vid hvarje steg stöta emot omöjligheter. Sjelfva de mått och steg, som det nationell: partiet tog, för att gynna konungen, borde nöd vändigt leda till resultater, alldeles motsatta dem som man åsyftade. Den sakernas ordning, son eftersträfvades, kunde endast: realiseras genom eI revolution i ideernå; denna åter -endast åstad. kommas genom tryckpressen; och så snart er gång de stora frågorna väcktes, skulle det demo kratiska partiet inställa sig På detta stridsfält, oci segren nödvändigt gå återgångs-partiet ur hän derna. Det var detta, som fullkomligt: uppfatta des af Metternichar och Guizoter, samt i allmän. het af alla de politici, som så karakteristiskt Frankrike benämnas pafvisare, (bornes): försigtig: män, hvilka begripa, att, för att motstå de demo: kratiska rörelserna, intet annat medel finnes, äl att använda det passiva motståndet al slatu quo Imedlertid bidrog konungen af Preussen sjell hänförd af den romantiska skolans löften, att ut sprida det nationella partiets åsigter och ideer Humbold sändes i hemlighet till kabinettet i Tui