Aftonbladet – 14 november 1843, sida 2

Tjenstgörande majoren vid Carlberg och kadetterna. (Införes på begäran ur Östgötba Correspondenten för den 8 November. Bifogade insertionsafgiften, 6 Rdr 32 sk Bko, är öfverlemnad till de brandskadado i Wexiö. genom Hr Bredenbergs kontor.) De sednast passerade oordningarne vid Carlberg hafva med skäl tilldragit sig allmän uppmärksamhet Man har bedömt dem något olika, i allmärhet doch till kadetternas nackdel. Strängast och obilligast ha Najaden uttalat sin tanke deröfver. För att imedlertid kunna bilda sig ett sannt och riktigt nmdöme i detta ämne, är likväl nödvändfgt att observera tvenne förhållanden, hvilka vi här vilja nedskrifva. Öfverstelöjtrant Stål, för närvarande tjenstgörande major vid Carlberg, är, det må gerna medgifvas, cr rätt skicklig fortifikationsofficer, en ganska förtjenstfull lärare, en temligt god militärförfattare, men saknar för öfrigt alla egenskaper, som erfordras för en tjenstgörande major, framför allt för en sådan befattning vid en militärundervisningsanstalt, der ynglinga! skola uppfostras, för att rekrytera armåen. En tjenstgörande major bör ega en fast och lugn karakter veta hvad han vill, och med sträng rättvisa, likvä utan all småaktig kitslighet, utöfva sitt embete. I der ömtåliga polisbefattning, som serdeles tillhör denn: tjenst vid Carlberg, bör han icke bete sig såsom er tuktomästare, den der misstror hvarje uppgift ho: ynglingen och med småsinnets hela ifver söker efte fel och ordresbrott, utan som en klok och förståndi; rader, hvilken framför allt vakar öfver utbildandet a redlighet i sinpet, uppriktighet i handlingssättet oc förtroende kamrater och befäl emellan, samt endas bestraffar med cen lifligaste stränghet de ungdomsfel som tillkännagifva karakterens lyte och moralisk un derhaltighet. Öfverstelöjtnant Stål är ej en såda tjenstgörande major: och att fullkomligt motivera dett. vårt förmenande — är både svårt och lätt. Svårt alldenstund det skulle tvinga oss att samla en vid lyftig materiel, beträffande sednare tiders förhandlin gar vid Carlberg och detaljeradt återgifva dem; lätt om man endast rådför sig med den a!lmänrna opinio nen, sådan den offentligt uttalat sig, och som icke ei gång skulle kunna bestridas utaf pluraliteten aföfrig lärare och befälhafvare vid Carlberg och dessutom sö kerligen underskrifves mangrant af kadettkorpsen Utom en redan från äldre tider ådagalagd ytterli ojemnhet till lynne och bandlingssätt, samt fallenhe