Aftonbladet – 13 november 1843, sida 3

och en för sig. Först då hon skulle gå till sängs sade fru Eugenie till sin man: — Min vän, jag vill icke mer bevista säll skaper. — Som du behagar, svarade han. 26.5. (Forts. följer.) Ein — FRANSK DOMSTOLS-SCEN. — Soulier är tilltalac för att ha sjungit på öppen gata, utan tillåtelse. Presidenten. Hvarför har ni sjungit utan veder. börandes tillåtelse? Den tilltalade. Hvad för något, är det inte tillå. tet att sjunga? Pres. Nej, ni får icke sjunga på öppen gata utar tillåtelse. Den tilltalade... Hvarför icke? Då man har er stämma som j28, en bas, som Italienarne skulle önska sig ... Hör bara: Skynda hit, må du mig höra: Jag dig kallar, afgrundens drott! ... Presid. Tyst! Jag upprepar för er, att ni intc får sjunga på Öppen gata ..Den tilltalade. Hvad rör det nu det allmänna, at jag sjunger på allmän gata? Hvad ondt är väl deri Sjunger icke allting i naturen? Sjunger icke lärkar i skogen och siskorna i buren, och tuppen på går den? Jag skulle alltså vara den ende, som det vor förbjudet att sjunga? Man ställer alltså menniskorn: nu för tiden på en lägre grad än fjäderfäna? Pres. Men hvarför begär Di då inte tillstånd at sjunga? o Den tilltalade. Jag har begärt det väl tjugu gån ger, men det har blifvit afslaget; nu bryr jag mi; icke om att begära det mer. . Pres. Men ordningen fordrar, att ni måste hafv: ett dylikt tillstånd för att få sjunga. . Den tilltalade. Det är detsamma som ni sade mig dö af svält, min gosse, och Gud skall hjelpa dig. Pres, Men ni kan väl företaga er något annat.