Aftonbladet – 13 november 1843, sida 2

unga panten och sysselsatte sig nästan uteslutande med honom. En flickas tillkomst skänkte en ny välsignelse åt detta lyckliga bus. Helt och hållet upptagen af sin moderliga pligt, började Eugenie skåda framtiden under en ny gestalt. Hon hade aldrig föreställt sig, att det gafs något annat ställe på jorden, än Marlås kloster. För sina barns skull började hon nu tänka på detta universum, der så många olika vägar finnas för lyckan och ärelystnaden. Då hon betraktade sin sons brunlockiga hufvud, dess ädla anletsdrag, så fullkomligt liknande fadrens, att den ene var en miniatyr af den andra, sade hon ofrivilligt till sig jelf, att det för denna engel erfordrades lysande öden, rika njutningar, en mera vidsträckt verknipgskrets för att der kunna sprida större glans. Hans lif, huru lyckligt det än kunde blifva, syntes henne ej nog skönt för honom, på hvilken hon byggde så stora förhoppningar. Hon drömle ingenting för sig sjelf, hon drömde endast för nonom. a Victor å sin sida kände i sin själ en volkan a! idger, som ej kvnde ge sig luft. Han ströfvade hela dagen omkring i skogarna med bössan på axeln, utan att jaga efter villebråd; och han förvånades öfver sig sjelf, liksom öfver upptäckten af en okänd verld. Tre gånger hade han genomläst sitt bibliotek; ban hade skrifvit flere volymer afreflexioner och tankar; allt detta hade blifvit bonom likgiltigt; äfven ban hade sina drömmar; men dessa voro helt olika hans bustrus; han drömde icke om sina barn; ban drömde om ära, kärlek och lysande fester; han drömde om ett odödligt namn, ett stort inflytande; han drömde med ett ord om