Aftonbladet – 10 november 1843, sida 2

utforska sammanhanget; och då hon nu fick höra hans deltagande och omvårdnad för gubben, fanr hon densamma helt naturlig. Den unge trädgårdsmästaren erfor snart förhållandet, men han lät det tyst så förblifva. För fadren var Evas olycka obekant. Mar hade, på majorskans befallning, först sagt honon att hon var sjuk, och derefter småningom förberedt honom på underrättelsen om hennes död — det svåraste dervid var att hindra hans läng tan att få inkomma till benne, men man sade at hon blifvit inskickad till staden, för att erhåll: bätire läkarevård. AT! trädgårdsmästaren, som der vid ej kunde tillbakahålla sina tårar, emottog har dödsbudet, med mera lugn än man hade hoppats — Jag kunde väl tro, hade han sagt, att der gode guden ej länge kunde vara af med benne Ack, jag skall snart komma efter! Ocb,, uppre pade han sakta, Jag trodde ju alltid att vi e skulle bli lyekliga härl Strax efter brölloppet gick ett rykte om et pekett, som, adresseradt till brudgummen, på af tonen af bröllopsdagen skulle bafva legat på natt duksbordet; man hade trott det innebålla någor dyrbar present från någon rik slägting; men di det blifvit öppnadt, bade der endast funnits er bundtpapper med protokolisstil, vid hvars ge nomögsnande Julius häftigt bleknat; — på utan skriften hade man sedermera velat igenkänna de unge, t. f. domarens handstil. Det nygifta paret skulle tillbringa vintren Stockholm. Vid afskedet gaf majorskan dem mån ga råd i afseende På deras nya bosättning oc hushållsangelägenhbeter, Och lyd mig, slöt hor patt aldrig upptaga elier bekosta uppfostran 4 något barn ur sämre klassen; det är det aldra c tacksammaste och det sämsta man med dem ka göra; — kom bara ihåg den lilla, olyckliga Ev: Julius) — — Påföljande sommar foro Julius och hans ung maka till Medevi. Med åtskilliga andra brunns säster gjorde de derunder en utflykt till War