Aftonbladet – 10 november 1843, sida 2

öfgren och den af honom fasthållna karlen rest sig ipp, hade vittnet, som småningom närmat sig dem, ett Hr borgmästaren Ekholm hastigt komma fram ill Löfgren och knuffa honom i bröstet samt tydligen ökt skilja Löfgren ifrån den af honom fasthållna arlen; att Hr borgmästaren jemväl yttrat något till Löfgren, men att vittnet icke erinrade sig de uttryck, Ir borgmästaren begagnat, eller innehållet af desamna; att större delen af den utaf vittnet först omnämnda folkhop snart samlats omkring Löfgren och Ar borgmästaren, samt slutligen så omgifvit dem, att vittnet, som stått uti den yttre kretsen, icke sett, om något vidare tilldragit sig emellan Hr borgmästaren och Löfgren, intill dess de gripne tjufvarne från stället afförts; att Löfgren, som i öfrigt varit iklädd civila kläder, haft på sig den till polisbetjeningens uniform hörande mössa och förevist polisbrickan, samt att i öfrigt allmänt bland de kringstående yttrats, att Löfgren var polisbetjent; samt slutligen, att vittnet icke förmärkt Löfgren misshandla den af honom gripne karlen, hvilken dock af några bland de kringstående fått några käpprapp, för det att han, efter hvad vittnet hört sägas, skulle innehaft en knif. 9:0 Polisuppsyningsmannen Sahlin: Att på aftonen, samma dag, uti Juli månad 1840, som inbrottsstöld föröfvats hos kryddkramhandlanden Lagervall, hade vittnet och polisuppsyningsmannen Akerdabl varit ute å Kongl. Djurgården, för att efterspana tjulvarna; att desse, vid namn Andersson och Skärlund, jemväl blifvit anhållna, ehuru den sednare, som varit högst våldsam, lyckats awt slita sig lös och tagande flykten öfver slätten, vid värdshuset Blå porten, sökt undkomma; att Skärlund dock icke hunnit att springa långt, förrän han, vid försöket att hoppa öfver eu dike, snafvat omkull och återigen gripits af polisuppsyningsmannen Löfgren, som, kommande från teater. huset, i detsamma upphunnit Skärlund och kastat sig ned öfver honom; att, nästan i samma ögonblick, som Löfgren bunnit uppstiga, samt uppresa Skärlund, hvilken han fasthållit vid ena handen; hade Hr borgmä staren Ekholm skyndsarst kommit till stället och vändande sig emot Löfgren, med häftighet frågat hvac han bade att göra med karlen, hvad det var för et uppträde samt uppmanat Löfgren att släppa Skärlund att ehuru flera bland de till stället, straxt efter elle nästan samtidigt, med Hr borgmästaren tillkomn: personer högt yttrat, att Löfgren var polisbeijent oci den gripne en tjuf, samt Löfgren, hvilken dessuton var iklädd uniformsmössa, för Hr borgmästaren upp visat sin polisbricka, hade dock Hr borgmästaren me banden gifvit Löfgren ett slag uti nacken, så att Löfgre; fallit framstupa på knä, utan att dock med hela krop pen nå marken; att Löfgren genast rest sig upp igen hvarefter någon kort ordvexling egt rum och Hr borg mästaren Ekholm sökt skilja Skärlund från Löfgren intill dess Hr borgmästarens uppmärksamhet ytter ligare utaf den omgifvande folksamlingen blifvit fäs på det orätta uti detta förfarande; tilläggande vittne som sade sig vid det omvittnade uppträdet hafva ståt helt nära Hr borgmästaren och Löfgren, sedan viltne skyndat till stället, för att bispringa Löfgren; att Lö gren, med undantag af hufvudbonaden, vwvid tillfälle varit i öfrigt iklädd civila kläder. 35:0 Kryldkramhandlanden Lagervall: att seda inbrottsstöld föröfvats hos vittnet en cag under som maren år 4840, utan att vittnet närmare erinrade si tiden, hade vittnet på eftermiddagen, eller aftone samma dag, lyckats att å Kongl. Djurgården när värdshuset Blå Porten, sjelf uppspana tjufvarne, hvi ka vittnet öfverlemnat åt polisuppsyningsmannen kerdahl. Denne hade dock icke bättre vårdat den än att den ene, vid namn Skärlund, lyckats komm lös och sprungit framåt slätten. Vid ett dike had han blifvit upphunnen utaf uppsyningsmannen Löfgrer som med en käpp slagit honom i hufvudet så att blo utkommit, hvarjemte de begge två störtat omkull u ldiket. Hr borgmästaren Ekholm hade i detsamm tillkommit och, då Löfgren och Skärlund imedlerti hunnit att resa sig upp, frågat efter anledniogen ti det våldsamma uppträdet samt, under antydan de Löfgren icke finge missbandla karlen, undanskuff Löfgren, eller, säsom vittnet sedermera omständliga redogjorde, herr borgmästaren hade från ett längi afstånd kommit framspringande samt med den en I handen fattat tjufven i armen och med den andr Iskjutit undan Löfgren. Först här fter hade Löfgre förevisat sitt tjenstetecken, då hr borgmästaren, so: derjemte utaf andra tillstädeskomne personer unde lrättats, att den gripne var en tjuf, genast öfverlen I nat karlen i polisbetjeningens förvar och blott för ställt dem, det de egde att häkta, men icke misshanq la brottslingar. Vid tillfället hade uppsyningsmanne Löfgren varit klädd uti civila kläder, men hvad hu vudbonad Löfgren begagnat, om det varit hatt ell mössa, kunde vittnet numera icke erinra sig. De af borgmästaren Ekholm till tingsrätten i orig nal ingifne vittnesattester lyda som följer: 4:0 På eftermiddagen den 8 Juli 1840 var jag u å Djurgården och varseblef tyenne pojkar komma spri gande från stora inkörsporten till Djurgården och st ra kosan mot davidsonska paviljongen, eftersatte tvenne karlar jemte en mängd efter dem kummant personer. Inkomne på vägen, som leder åt nämn paviljong, blefvo pojkarne gripne af de näst dem terföljande tvenne karlspersonerna, och sedan en TREES NRA KARE RR YI NN Vr RE PSA NT