Aftonbladet – 10 november 1843, sida 2

bovete liga Stockholm! . , . Oh, jag tycker mig se bur din lilla Fredrique med den lilla skälmska munnen skall skratta åt mig Detta samtal föreföll i alleen vid kanalen, dit de begge vännerna, arm i arm, bade gått för att hemta svalka efter dansen. Musiken hördes nu åter, och smågnolande på melodien: asäg far väl lilla fjöril åt nöjenc, skyndade Julius till donssalen. En annan af gästerna framkom till gardesofficern, tog hans arm och föreslog en vandring för att beskåda de samlade bondjäntorna, com på en srön plan i parken, dit musiken från salen framträngde, lustigt svängde omkring med de raska drängarna. cApropos, talade man inte om en kärleksaffär emellan Julius och en ung ficka här på godset, af sämre klassen, och som skulle slutats så tragiskt ?, aJo visst; men det var i hans ungdom; hon mördade barnet och dömdes till döden, men jag tror att hon, genom hans relationer, blifvit benådad; han tog sig mycket besvär för den der affärn, och lärer varit mycket hederlig samt gjort allt möjligt för henne. . . .. Se der ett ansigte som, ia mig fan, inte är så fult, — låt oss gå Därmaren — — Vilja vi nu titta in uti det rum, i den mindre byggningen, som vor upplåtet åt Evas far, skola vi finna honom der ligsande på sängen som ;vantigt, bredvid hvilken, på den sto! flickan bru(kade sitta, en ung man med ett öppet och redbart :nsigte högt föreläste ur bibeln, Det Var trädgirdsmästaren, som nu bemödade sig att företräda dotireos ställe. Sedan han hos henne sett sin kärlek uttringdaf sin unge husbonde, för vars skull Eva ofta försummade sina aftonbesök hos den gamle, hade ban i stället ingått till denne och småningom förvärfvat sig hans hela förtroende. Majorskan, som hört omtalas. irädgårdsmästarens böjelse för flickan, hade sedersera, vid käniu nedomen om hennes brott, icke närmare velat