Aftonbladet – 9 november 1843, sida 3

stan vid hvarje timma på dygnet, men mildare; den 22, klockan 3, på morgonen; den 23 tvä gånger Den 24, klockan 40 minuter öfver 2, försporde man. ljemte ett underjordiskt brusande, en så häftig jordIbäfning, af vågformigt slag och 2 till 3 sekunders llängd, att invånarne, uppskrämda ur sin sömn, hastigt flydde ur husen och togo sin tillöykt till fälten, utomkring staden. Den starka nordnordostvind, som blåste ihållande efter midnatten, upphörde kort före jordbäfningen; himlen uppklarnade och många varseblefvo Imörkblåa strimmor i trakten af vintergatan. Den 25 kändes åter några stötar. Alla familjer hafva flyttat ur staden och alla göromål äro afbrutna. Den 26, klockan 27 minuter öfver 3, på morgonen, kändes en ännu häftigare jordbäfning, än den af den 24. Intet luftdrag störde atmosferens lugn, och himlen, skimrande af stjernor, framställde det herrligaste blå; den spegelklara sjön tycktes lofva en af de mest tjusande höstdagar. Men dessa tecken voro bedrägliga; ty efter ett underjordisk dån, hvarpå följde först en tre sekunder lång, häftig jordbäfning och sedan två mindre, hastigt på hvarandra följande stötar, förändrades scenen snart. En stark, systostlig vind böljde med ens himlen i moln, barometern föll ned till 287 94 termometern till — 40? Raumur. Nu stegrades de qvarblifnas förskräckelse till det yttersta: husen, hvilka licit mer eller mindre sedan jordbäfningen den 44, blefvo så skadade af dessa sednaste stötar, att de svårligen kunna motstå ett nytt anfall. På öarna Curzola och Meleda, der samma fenomener inträffat, hafva stora skogseldar egt rum. — TzEETS FÖRTRÄFFLIGHET. Man spekulerar nu i Frankrike ifrigt på att popularisera bruket af te, sedan kinesiska handelns frihet ger förhoppning att kunna hemföra det för godt pris. Härunder ligger likväl en kabineltsfråga begrafven; nemligen möjligheten att genom tedrickningens förallmännligande göra behofyet af socker så stort i Frankrike, att både hvitbetssocker och kolonialsocker finna tillräcklig efIterfrågan, utan bekof för regeringen att jemka mellan kolonierna och hvitbetssockerfabriterna, hvilka å ömse sidor äro missbelåtra med det sista jemkningsförsöket. Vetenskapsidkare, med berömda namn i den litterära verlden, låna sig förundransvärdt nog till understödjande af denna manöver: kemisten Peligot har t. ex. aflemnat en vetenskaplig rapport öfver analyser, som han anställt på te och hvilka ledt till det förvånande retultat, att en kopp td innehåller lika mycket näringsämne som en kopp — buljong. Tänk om de arma syndarne, -Om för sina synders skull hos Oss trakteras med 28 dygns vatten och bröd, hade någon aning om denna märkvärdiga upptäckt! Med en nypa tå att lägga i sitt vattenkrus för dagen, skulle de komma ut ifrån Sin svältkur, gödda som fångvaktmästaren sjelf. — CARL DEN STORES LEMNINGAR. I Åachen har man gjort ett ovanligt fynd, nemligen af kejsar Carl den Stores reliker. Man visste, att Otto TII år 1000 bade låtit öppna kejsarens grift, och att Fredrik Barbarossa den 29 December 414163 låtit upptaga hans ben, sedan påfven Paschalis 1II kanoniserat honom. Fredrik lät förvara helgonets jordiska lemningar i en tumba, och den kejserliga drägten, jemte regalierna, blefvo frankisk-romerska rikets kröningsinsignier och kommo, sedan Frans II år 4792 varit beklädd med dem, till Wien, der de ännu förvaras. Men Carl den Stores lemningar hade förkommit, med undantag af en arm, och huru mycken möda man än använde, huru sorgfältigt man äfven sökte öfver och under jorden, så kunde man ej få rått på dem. I förra månaden, då tvenne lik upptogos, återfann man ändtligen den gamla tumban i ett rum, bredvid sakristian, der den stod, alldeles utan skydd, på ett skåp. — En exekutionsbetjent i Paris, den man visserligen skulle kunna framställa såsom en prototyp inom sitt fack, utförde helt nyligen uti palais royal en mästerkupp af ett eget. slag. Den nye Jovial, som fått ett utmätningsutslag på en ung man af familj för en mindre summa, hade fått veta, att bans gäldenär klockan 3 en dag stämt möte med några vänner, för att spisa middag hos Very. Han begaf sig följaktligen, på utsalt timma, till Montpensier-korridoren och lurade der, som en uppmärksam jägare, på sitt rof. Klockan sex anlände Hr N., fin och sprättigt soireklädd, ty man skulle efter måltiden besöka operan. I det ögonblick han skulle sätta handen på dörrlåset, framsteg exekutisnsbetjenten, visade honom sitt: tjenstetecken, framdrog utslaget ur fickan och tillkännagaf, att han nu, i vittnens närvaro, ämnade lägga beslag på hans guldur, med åtföljande kedja af samma metall, hans skjortknappar med briljanter och hans käpp med guldknapp. Hr N. trodde ait han var föremål för ett skämt, och att kanhända exekutionsbetjenten, liksom dess excentriske konfrater Jovial, endast ville låta bjuda sig på en läcker och glad middag, och lät denne förtå att han, Hr N., icke var Amfitryon för tillfället, och att det bästa, han kunde göra, vore att låta honom gå. Men exekutionsbetjenten lät honom förstå, att det var fullt allvar, och att lagen, i dylikt fall, tillät att plundra en person midt på gatan. Hr N. blef således tvungen att med resignation underkasta sig utmätningen; och då den öbeveklige exekutionsbetjenten icke ville tillåta honom :attsjelf vårda de i mät tagna effekterna, utan tillkännagaf, att ban måte lemna honom: en: skugga, en inlim vän, som cke skulle, lemna honom, förrän betalning skedde, . AY lnvinngte dot tl här i nann2n. och Hhlatf