Aftonbladet – 9 november 1843, sida 3

då knäppte det till--här i pannan, och blet så underligt,.,. . det var någon som hviskade;, att hans mor aldrig borde få veta det, hon skulle dö defalzI7. och min far, ack, ban skulle aldrig, aldrig bålla af mig mer . . . jag hörde icke längre . . jag vet ej hvad jag gjorde, men om en liten stund hade jag icke .barnet längre vid bröstet... det var liksom något hade plaskat i vattnet . . . kanske var det bara svanorna, som simmade der, men ändå ville jag hoppa efter . . . jag tror jag ville dö . . . men då hviskade det igen, att det vore synd, jag mindes att jag hade läst, att Gud aldrig skulle förlåta det, och så började jag tänka efter . . . om mandångrar sig? tänkte jag oo. . ack, det finns ju ingen tid till ånger! . . . . ock så nedföll jag på bron, jog tror att jag somnade; — när jag vaknade, tyckte jag att allt bara var en dröm ..-. men en ryslig dröm . . . jag ycker ju så än säg mig, lör Guds barmherighet, säg mig, är det inte det? . kv. Hennes hufvud nedsjönk mot den unge domaens bröst, hon slog krampaktigt sin arm om ans lif, och utropade, under en ny ström af tåar: nej, Nej! tyst, jag vet det är ingen dröml... Mera liksom för sig sjelf, än för någon annan, ade flickan i afbrutna meningar framsagt denna erättelse. — Öfver de begge vännernas kinder edrullade långsamt några klara tårar. oa (Slutet följer.) ve An — Ifrån Borgå berättas om en verkligen sällynt casus, hemligen attocen stork blifvit sedd och sjuten nära staden. Denna raritet i vår Nord lärer omma att öfverlemnas till Universitetets museum. i (H. M.)) — En morgon i slutet af förra månaden hade n mängd af nyfikna samlat sig på kajen af Seineoden, och betraktade med en serdeles öfverraskning attnet, som antagit en stark mörkröd färg, ända ifrån onb au Change till Pont des Arts. Man förmodade, tt det kom af förfalskadt vin, som blifvit uttappadt r en mängd vinfat i ett aflägset qvarter.