Aftonbladet – 8 november 1843, sida 2

lån åt sådane bland Wexiö stads näringsidkare och handtverkare, som genom eldsvådan blifvit beröfvade utvägarne att ånyo fortsätta sin rörelse; under de första tre åren må dessa lån innehafvas räntefritt och-skola sedan återgäldas på de terminer och enligt de grunder, som Regeringen förbehållit sig att efter kommitterades förslag sjelf bestämma. Regeringen har ock tillkännagifvit sig vara benägen att lemna låneunderstöd till stadens återuppbyggande, sedan landshöfdingen i samråd med stadens invånare meddelat upplysningar om beloppet af den erforderliga summan, samt om de vilkor och den säkerhet för återbetalningen, som af de brandskadade kunna erbjudas. — Konungen gilver i afton, till firande af Drottningens födelsedag, stor souper med bal, hvartill en mängd embetsmän äro inbjudne äfvensom Hrr revisorer samt fullmäktige i Banken och Riksgäldskontoret. — Konungens befallningshafvande i Skaraborgs län, som af årliga anslaget för utflyttningen, 10,000 Rdr, redan utbetalt 9,740 Rdr, har hos Regeringen hemställt, att den brist, som för innevarande år förmodas uppstå, måtte fyllas antingen af öfverskottsmedel eller ock af nästkommande års anslag; Regeringen har upplyst, att något öfverskott å länets anslag ieke finnes, och icke funnit skäligt att anvisa på ett kommande år. — Såsom tillägg till underrättelsen om Stockholms konsistorii åtgärd att utesluta en sökande, mag. Ignell!, från förslaget till komministerbeställningen i Catharina församling, i anseende till ett af honom utgifvet vetenskapligt arbete, förtjenar nämnas, att konsistorium jemväl beslutat ställa Hr Igneli till rätta eller till förhör på kapitlet. Detta blir en liten rolig episod i de offentliga nöjena, helst när man vet af hvilka bibelsprängde teologer detta konsistorium utgöres. Det lärer ännu icke vara afgjordt, huruvida Erkepappa sjelf skall komma in, för att såsom öfversteprest föra ordet vid detta tillfälle; men i alla händelser kan man antaga, att de vördige fäderne här icke ämna göra ifrån sig sämre, än i Upsala. — Bref från Lund förmäla, att al fara för professor Thomander af den svåra kontusion han erhållit på gatan genom ett par skenande hästar (se sista Fredagsbladet) lyckligtvis redan är öfverstånden, och att han till och med kunnat gå ut samma dag posten afgick. RR , — Minerva för i går innehåller en förklaring i afseende på hvad hon en gång förut hade yttrat om sammankomsterna på börsen, rörande fattigvårdsfrågan, hvilken förklaring synes visa, att Aftonbladet och Dagligt Allehanda misstagit sig om meningen af hennes anmärkningar. Minerva anser,, säger hon, patt sjelfva sammankommandet i och för sig, till och med talöfningar dervid icke äro förbudna eller olagliga; det obehöriga inträffar först då, när frågan blifver om fattandet af be,slut, hvilka ingripa uti offentliga myndigheters behörighet, och till hvilka således församlade enskilda medborgere äro obehöriga. Minerva är således långt ifrån den föreställningen, att förbudet met den Schwerinska talareklubben var rätt,vist, ännu mindre välbetänkt, och allraminst, att ,det kunde eller borde verka till förhindrande af lade sednast inträffade talöfninzarna,. Hon tilläglger blott att hon tviflar på sådana sammankomsters gagnelighet, och tror att de alltid, åtminstone länge komma att taga sig löjligt ut. Det sistnämnda är, som man lätt finner, en mening, hvartill Minerva har full rättighet, emeIdan den beror af tycke och smak; det är imedlertid med nöje, som vi upptaga denna rättelse. Hvad besluts fattande angår, så har Minerva fullkomligt rätt deri, att det är obehörigt och olagligt af enskilda alt fatta några sådana, som ingripa luti offentliga myndigheters behörighet, så vidt dermed förstås beslut af den beskaffenhet, att Ide i lagen belägges med straff. Heit annat är det, när de endast innefatta omdömen om det ena eller andra, hvilka kunna leda till petitioner eller föreställningar, när dessa icke ske i förgripliga ordalag; det blir då icke annat än hyad i alla tider varit begagnadt af hyarjehanda enskilda corporationer i afseende på besvär, och ansökningar hos regeringen; och när dessa äro enligt lag berättigade att andraga sådant, som rör deras inskilda intresse, samt öfverlägga derom, så bör det väl med än mera skäl vara en större eller mindre församling medborgare tillåtet i och för angelägenhbeter, som röra en hel menighets eller hela samhällets intresse. — Uti Minerva för i går har ock en äldre konstförvandt insändt en artikel, med åtskilliga påminnelser, som röra boktryckerikonstförvandternas förut omtalta skrift. . Hufvudinnehållet deraf synes vara en önskan, att man mera måtte iakttåga boktryckerireglementet af 1752 samt Kongl. Ibrefvet till hofkansteren af år 41804, och att såIdana reglementen icke böra ensamt åberopas mot -larbetarne, utan äfven till deras förmån. Allt detta är ganska rätt och förnuftigt, men