Aftonbladet – 8 november 1843, sida 1

taga stämpladt papper till värde af 4500 rdr, samt att, då den erbjudna rabatten syntes honom-för hög, han misstänkte förhållandet och. angaf att falsk tillverkning måtte ega rum. Angifvelven skall i Augusti månad sistlidet år hafva blifvit gjord för då varande t. f. polismästaren herr lagmannen Berg, men i nästförutgångne Juni månad har Meurling gjort en annan, hvilken, ehuru den rörde annat ämne, Meurling sedermera refererade till karteangifvelsen. Herr lagmannen Berg har likväl i sitt embetsutlåtande förklarat, att Meurling, i Juni månad, uti de mest bestämda ordalag angaf sin -misstanka, att falska kartor tillverkades. Icke destomindre har Meurling i Augusti månad försålt falska kartor till inspektoren Wallman med tolf procents rabatt, samt till och med på nedresan hit till staden, i början af November, förmått Wallman att distribuera kartor, under föregifvåride att statskontoret förklarat dem vara äkta. De kartor Meurling afyttrat, öfverstiga vida det belopp han erkännt sig bafya af Husberg erhållit, äfven om dertill lägges det parti, med 4200 rdrs stämpelsärde, som Meurling af Jlandskamreraren Björkman -emottagit; och bör jag ej heller förbise, att bröderne Rosenberg vittnat, att de, under den tid Husberg wistades i hufvudstaden och kartor åt olika håll afsattes, hos Meurling funnit en tryckstämpel med Ygbergs och Nordvalls namn. Emot possessionaten Lagström har förekommit; att han, som vid början af ransakningen uppgivit sig hafva under åtta år köpt kartor af JohannesNilssom till sammanräknadt belopp af högst 500 rår mot tio procents rabatt, sedermera och efter det alt de vid visitationen hos Nilsson funna brefven blifvit granskade, erkänt först att några och sedån de fleste af dem angått kartor, samt att han emottagit, icke blott det belopp, med stämpelvärde 2530 rdr, som brefven utvisa, utan äfven derutöfver vid personligt sammanträffande med Nilsson i Ronneby eller: Tingsryd; hvarförutan Lagström till häradsböfdingen Kindgren för fyra år sedan utbjudit kartorför 4000: rår med mera med -25 procents rabatt. .Lagström har väl föregifvit, att han handlat i god :tro och utan någon vetskap om kartornas falska beskaffenhet, men i strid dermed företer sig, att han i-sinabref ständigt undvikit att rörande kartor nyttja de namn, under hvilka de vanligen förekomma, utan i stället, genom benämningarne reqvisitioner, handlingar,, dokumenter m. m. sökt att för den oinvigde beslöja de angelägenheter, som med Nilsson bedrefvos; att han blifvit varnad af häradshöfdingen Gadd, men ändock fortsatt transaktionerna; att han, på bemälte häradshöfdings tillsägelse, från höstetingsexpeditionen borttagit en mängd kartor, som han ansett falska, bitagt riktiga och uppbrännt de förra, samt att de kartors:falska beskaffenhet, hvilka Lagström från Nilsson erhållit, blifvit ådagalagd genom ett till rätten ingifvet, af Lagström karteradt köpebref.n Jon Johannesson hade under flere år fört bref med kartor från fadren till syaranderne Bergqvist och Lagström. Hans delaktighet i vinsten är ådagalagd zenom hans berättelse till gästgifvaren: Aqvilonius, det han förde kartor till Blekinge och derför hade goda drickspenningar. — Till: handlanden Aspelin i Christianstad har han utbjudit kartor mot tjugofem procents rabatt och sedermera ålagt denne tystnad med affären, och för ett annat vittne, hustru Ånna Olofsdotter, har han visat ett större parti kartor, hvilka, efter hans egen uppgift till vittnet, hade 2000 Rdrs värde, derjemte;han sökte bos henne ap ja all fruktan för framtida berghing, så länge konsten att tillverka kartor fickiinom familjen florera; hvarförutan hos hönom blifvit funnet ett bref från fedren af misstänkt innebåll och påtagligen utvisande, att Jon varit nära intresserad i karteutprånglingen. Detta bref har Jon i början förnekat, men slutligen erkänt sig hafva emöttagit och föreburit den orimlighet, att han vid emottagandet ej förstått innehållet, utan begifvit sig till fadren, för att derom vinna kännedom.n Jonas Andersson har före ransakniogen hållit doldt och förnekat, att han bekommit några kartor af Husberg. Inför rätten har han dock medgifvit, att han 1835 af Husberg erhållit såsom hypothek kartor med 200 Rårs stämpelvärde, af hvilka han sålt för 320 och återlemnat till Husberg för 80 Rdr; men derförutan har ett vittne intygat, att redan 1839 Andersson sagt sig hafva hypothek af kattor, öcK det förefaller således temligen otvetydigt, att Ahdersson sedan den tiden ständigt haft kartor i kommission att åt Husberg försälja. Dessa kartors beskaffenhet är ådagalagd genom förevisade enriksdalerskartan, bilagd köpebrefvet på Askeberga, hyilket Andersson erkänt sig hafva 1836 karterat. Kloöckaren Mellander har vittnat, att Andersson erkänt sig innehafva skickligbeten att tillverka mindre kartor, och Lars Abrahamsson, att Andersson vlifvit af Husberg varnad och förebrådd bristande grannlagenhet, då Andersson tillstyrkte Husberg -att afbjelpa sin penningeförlägenhet genom att trycka.n