Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

betande för denna förlust? och hvilka skola fullgöra deras: arbeten, så att dessa ej ligga neder? Ej eller bör man förgäta den skillnad som är mellan borgaren unrder vapen och borgaren uti sitt yrke. Tankan härpå återkallar i minnet det förslag till reglemente, hvilket hr Sandels uppläste på rådhuset den 11 Mars 41840. Denna då skedda uppläsning lärer icke kunna bestridas, ehuru besynnerligt nog ingenting derom förmäles uti det vid sammankomsten förda protokoll. När man utur detta reglemente erinrar sig några punkter, vill det synas hvarthän man syftar med de framkomne förslagen. En punkt t. ex. innefattade, att ingen till militärkorpserne hörande borgare skulle ega att resa utur staden utan anmälan hos bejäihafvaren; en annan att borgerskapet icke såsom hitintills. skulle få välja sitt befäl, utan endast ega att uppföra på förslag till officerare trenne, af hvilka befälhafvaren skulle föreslå eler anmäla en hos Kongl. Maj:t; en tredje, att årlig exercws skulle till en början ega rum med allt öfveroch underbefäl. Af dessa punkter och åtskilliga andra, som uti detia reglemente förekomma, upplyses lätt försöket eller önskan att ställa borgerskapet under förmyndare. Att Stockholms borgerskap alltid, äfven uti behofvets och farans stund uppfyllt sin pligt, derom kär historien vittnesbörd. Ingen anledning förefinnes till annan förutsättning för det kommande. Att likväl tid och förbå!llanden betydligt förändrat sig, sedan detta borgerskap åtog sig skyldighet att hålla vård och vakt, derom beder jag att få erinra. Sedan dess har hufvudstaden erhållit en betydligare garnison i utbyte emot den af mig förut antydda skyldighet, hvarefter det ock endast ålegat borgerskapet att vid påkommande krig trädaunder vapen och öfyvertaga vaktgöring, då alla de i garnison förlagde trupperna från staden aftågat. Härvid må ej heller förglömmas det ytterligare föråndrade förhållandet genom 4812 års beväringsstadga. Då numera våra söner äro vid en viss ålder underkastade årlig exercis, synes det billigt, att borgerskapet under fridens lugn varit och fortfarande blifver derifrån befriadt. Så vidt jag förstår, blifver det Stockholms beväring, som efter garnisonens aftåg mot rikets fiender vid möjligen infallande krig, i främsta rummet skall öfvertaga hufvudstadens försvar; och ifall behofvet skulle fordra äfven beväringens aftåg, men först då, ioträder skyldighet för borgerskapet att intaga de hufvudstaden försvarandes plats. Jag hoppas att den nu förutsatta mellantiden skall blifva tillräcklig för borgerskapet att för ändamålet öfva sig i vapen, serdeles som i följd af beväringsskyldigheten vapenöfvandet ej är fremmande, liksom jag ock är öfvertygad att, då det gäller, just de, som motsätta sig den årliga paradexercisen, blifva bland Stockholms borgerskap måhända de första, som tega gevär i hand till försvar för Konung och Fosterland. Att nuvarande t. f. öfverståthållaren, herr grefye Lewenhaupt, uti sitt till K. M. den 35 sist. Maj i underdånighet agifne yttrande, icke sökt på ett för saken och borgerskapet mera tillfredsstallande sätt reda denna fråga, är beklagligt. Bemälde höge embetsman har, lika med sin företrädare, enligt min åsigt, förbisett borgerskapets rättigheter och de författningar, som i detta fall ligga till grund. Jag inser och medgifver visserligen, att herr grefve Lewenhaupt icke såsom öfverståthållare tillstyrkt öfverstelöjtnant Sandels utnämning till befälhafvare vid borgerskapets militärkorpser, då denna utnämning skedde före herr grefvens tillträde till öfyverståthållare-embetet; men enär Kongl. Moj:t, genom nådig remiss af den 6 sistlidne April, lemnat herr öfverståthållaren tillfälle att sig yttra, så måste jag öppet bekänna, att det var högst oväntadt, att, på de uti det underd. yttrandet uppgifna skäl, aflöning blifvit tillstyrkt. Fastheldre skulle jag tro det hafva bordt åligga herr öfverståthållaren, att vid detta tillfälle lemna K. M:t en fullständig resumå af denna frågas tillkomst och behandling ifrån dess början, helst jag är öfvertygad, att både sättet och det obehag, som häraf uppstått, icke kunna vara för herr öfverståthållaren fremmande, Jag tror, alt en styresmans första och vackraste åliggande är, att genom opartiskhet söka förena, ställa till rätta och försona der oro, missbelåtenhet och bristande förtroende, i följd af begångna misstag, gjort sig gällande,. — — — Tal. anhöll slutligen, att i det underd. utlåtandet till K. M. måtte intagas alla de skäl, som förefinnas, och genom hvilkas framläggande upp: lyses icke blott det felaktiga i formen, genom förbigående af de författningar, som ligga till grund föi stadsmajorstjenstens tillsättning; utan ock att en så: dan person, under nuvarande förhållanden eller under fredens lugn, icke allenast icke är behöflig, utan fastmera att betrakta såsom en börda för borgerskapet, hyarför någon aflöning till bemälde betälhafvare icke kan af borgerskapets äldste tillstyrkas till hvilken aflöning dessutom medel icke äro att till gå. För sin del hyste Tal. den förhoppning, att K M:t, derom upplyst, skulle låta frågan förfalla, och han yrkade proposition på afslag ä den begärda aflöningen för öfverstelöjtnant Sandels. Hr Berg instämde i Hr Schartous mening, och an. såg ifrågavarande befälhafvaretjenst vara ofelbart skadlig för borgerskapet och bidragande att undergräfva det välstånd, som ännu kan finnas qvar hos borgerskapet. Häruti instämde många bland de öfrige ledamöterne. Hr Ekerman. Afsigten med mitt yttrande har varit att ådagalägga Konungens, på dess nåd. bref al den 49 Okt. 4820, yrkade rätt att förordna, när han så godt finner, befälbafvare för borgerskapets militärkorpser, och att äska för denne tjensteman afborgerskapets medel det arfyode, som; K. M.-bestämden. De af Hr Brinck åberopade författningar vore genom nyssnämnde reskript undanröjde, hvarföre herr E. vidblef sin yttrade mening. Hr Gustafsson. Vid denna frågas behandling har jag tillförene antagit, att Borgerskapots äldste redan beslutat uttaxering af 300 Rdr årl för ändamålet; men då jag numera erhållit upplysning, att sålunda icke lärer sig förhålla, anser jag mig icke kunna på eget beråd i denna sak besluta, utan mig vara plig