Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

Man säger att allt dör, att det icke längre gifvei tro. eller tillit — Get gifves en tro — denna tro är det allmänna förnuftet; ordet är dess organ, presser dess apostel; den vill omforma efter sin afbild religion, civilisation, samfund och lagstiftning. I religionen vill den hafva till dogm en fullkomlig Gud. till symbol den eviga moralen, till cultus tillbedjar och kärlek, i politik mensklighet bögre än nationa litet, i lagstiftningen den ena menbiskan jemnlik med den andra, dess broder, lagenlig christendom. Dett: är i politiken Lamartines sista ord. Som man ser är det ett universelt brödraskap. ett jordiskt paradis som den poetiske publicisten vill, och det är sanno likt, att alla menniskor önska så, som han. Frågar är nu, genom hvilket prakliskt medel verlden kat föras framåt på denna väg. Det smärtar oss, att v måste erkänna, det Lamartine stannar här och låte oss stå med öppen mun och armarna utsträckta mo det sociala eden, som dunkelt skymtar vid horisonten Hvad den utländska politiken angår, är Lamartine tanka derom visserligen icke mera utförd, men kla rare och bestämdare. Den lyder i kort sammanfat! ning ungefär sålunda: Europa strömmar öiver a overksanima krafter och anlag, som ovilkorligen for dra att blifva använde i samhället; raedan lifvet mi bär hos oss strömmar öfver, föregår i Orienten e kris af motsatt art; ett stort, tomt rum -erbjuder si för det öfverfyllda Europas befolkning; det gäller sä ledes att öfverflytta Europas öfverfiöd till Åsien, Hu ru!edes skall denna id realiseras? Man måste saml en europeisk kongress, säger Lamartine, och dekre tera, att, Så snart det ottomaniska t fallit, skal hvarje makt bemäktiga sig en del af Orionten, sov den tager under sitt beskydd, och anlägga koloni på kusterne, som kupna tiena att lätta Europe or deras öfverströmmand2 befolkning, som Ett frav de påträngande till sig genom om 1 och regelbunden organisation, och OM : hela Asien till sig på-grrvän sens väg. Inom tjug ör rkligeo Glag