Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

— — --EE—ZCZ———— — — uppfostra mina barn. Jag har ej På dem kunnat inverka genom råd, eller vinna deras förtroende genom omdömesförmåga. Jag har ej studerat barnauppfostran; jag har blott älskatmina barn, sörjt för deras behof och uppfyllt deras önskningar. De hafva väl fruktat mig då vrede eller knarrighet kommit mig att storma, men för öfrigt har jag ej vunnit deras aktning, än Mindre vördnad. Aga har jag aldrig begagnat, ty den som at vrede slår, kan ej sägas aga. Jag har i mitt lif haft många sorger, men de hafva aldrig skapat mig ett ögonblick sådant som dettal Jag inser i detta nu alla mina svagheter, jag ngrar dem; men jag skulle i nästa ögonblick bestraffa dem, som vågade tala derom. v. H. Fomiljehistorier, sådana com denna, höra till dagliga erfarenheten. Dessa frågor äro maktpåliggande: Hvad förmår menniskan öfver. sin natur? Hvad är hennes natur? Hvarifrån hennes öden? RJ — En theologie kandidat, PBBlicher, i Köpenhamn, begynte utgifva Ett biografiskt galleri (etter Galerie, des conlemporaius illmtsres) Gch att ö:e häften deraf redan äro utkomna. innebållande intressanta skildringar af Tbiers, VWeington och Lamartine, tillika med deras väl utförda porträttet. Vi hafve äfven sett detta vackra arbete och. Kunna rekommendera det till läsaren. Sista häftet innehåller en mycket liflig och poetisk framställd, klart uppfattad skizz af den ädle skalden och statsmannen Lamartires lefnad och andliga verksamhet, en skildring, bvilken hor så mycket större anspråk på intresse, som Lamoartine hastigt blifvit en af Frankrikes mest betydande politiska personer. Denne verkligt store mans så ofta misskända sociala och politiska åsigter framställas, bland annat, i följande ord: