Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

som större delen af officerare vid borgerskapets militärkorpser samt andra ansedde män af Stockholms börs, fabriksoch handtverksklasser till K. M. i und. aflemnat, med anbållan om anslående af någon lämplig lön för den tjenst, han såsom befälbafvare för nämnde korpser innehar, som ock derföre, att ban nu kände, att hans företrädare, öfverstelöjtnanten Florin, uppbar en årlig inkomst af 14,100 Rdr Bko, hvilken summa från hans död eller uti 23 års tid varit, i följd af K. M:ts medgifvande genom nådig skrifvelse af den 49 Oktober 1820, för stadens kassor besparad, finge hos K. M. i underd. anhålla, att, med upphäfvande af den utaf honom, Sandels, år 4842 gjorda underd. begäran om lönefrågans hvilande, densamma må, i sammanhang med ofvannämnde underd. framställning, till K. M:ts nåd. pröfning och afgörande å nyo förekomma. Ft sådant tillvägagående är, lindrigast sagdt, besynnerligt, och med skäl framställes denna fråga: har Hr Sandels sanningsenligt förfarit, då han till K. M. uppgifvit, att 14,100 Rdr blifvit uti stadens kassor besparade årligen uti 23 års tid? Hvar och en, som af förhållandet vill taga kännedom, vet, ait alla medel, som af borgerskapet för dylika ändamål skola utbetalas årligen, uppföras på gravationslistan, för att derefter uttaxeras hos stadens borgerskap, och att samma år en sådan utgift upphör, upphör äfven taxeringen; men för den möjlighet att, såsom Hr Sandels yttrar hafva förenämnde summor uti stadens kassor besparade, har erfordrats för det första, att medlen blifvit uttaxerade, och för det andra, att de serskildt blifvit bekförde; och enär det förra icke egt rum, har det sednare ej eller kunnat ske. Om det åter är Hr Sandels mening, att medlen äro uti borgerskapets fickor besparade, vill jag blott erinra, alt många medlemmar äro under den förtlutna tiden af 23 år aflidne och att nya ledamöter tillkommit. Utkräfvandet, om det än lagligen kunde ega rum, vore likväl alltid orättvist och principlöst. Detta allt ådagalägger, att Hr Sandels bordt noga hafva betänkt förhållandet, bordt närmare hafva gjort sig underrättad om verkligheten, innan ban nedskref sin sednaste underd. ansökan om lön. Hvad äter petitionärerne beträffar, är det sannerligen förvånande att erfara, huru litet de gjort sig reda för lagligheten af sin begäran, eller tro de sig på denna väg kunna bereda en beskattning på omkring 4 000 medborgare derföre att de lyckats samla omkring 200 underskrifter? Jag tror det icke: och det lärer dessutom hafva stått bårdt nog att vinna ens detta antal, ehuru lätt det eljest plägarvaraalt på en petition förskaffa underskrifter, synnerligast der ingen direkt kontant utgift vidläder, blott man lyckas erhålla ett el!er annat notabelt namn såsom lockmat, hvarpå åtskilliga exempel skulle kunna citeras, ehuru man efteråt fått höra ångrens klagan, i sammanhang med den ursäkt, att man blott fästat sig vid den eller den personens namn. Jag hoppas imedlertid, att erfarenheten i detta fall skall sätta en gräns, åtminstone verka besinning, innan namn obetingadt nedskrifvas. Man bar visserligen af en och annan hört yttras: ifrågavarande utgift. fördelad på hela borgerskapet, blir ett ringa belopp på hvsrje person. Detta må vara. Härvid afser jag lika litet summan som personen, hvilket jag beder att få vördsamt erinra; jag ser blott principen och frågar eder, mine herrar: hvarthän skulle det föra, om en sammansättning af ett mindre antal medborgare skulle företaga sig att vilja beskatta ett helt samhälle? Dessutom synes mig närvarande tid vara mindre väl vald för borgerskapets betungande med icke nödvändiga utgifter, enär allmänt — och ingen lärer kunna säga att utan — skäl klagas öfver minskad penningetillgång, rubbadtförtroende, hvartill må läggas, att borgerskapets bekostande af navigationsskolbyggnaden ensamt uppgår till den ungefärliga summan af 23,000 Rdr Bko, en kostnad, som likväl afser ett nytligt ändamål, en inrättning, hvilken med tiden, såsom jag boppas, skall bereda tillfeedsställelse, heder och gagn för vårt samhälle och vår flagga, samt tacksamhet af efterkommande. Dessutom hafve vi blifvit ålagde betydligt högre utgifter genom den nya båtsmanshållsregleringen, hvilken, säsom den nu är uppgjord. alltför tungt drabbar hufvudstadens invånare, i förhållande till den grund, hvarpå denna skyldighet primitivt hvilar. Lägger man nu dertill omkring 70,000 Rdr, som hufvudstadens invånare årligen hafva att utbetala i och för garnisonen och derjemte till stadens militärkorps omkring 44,000 Rdr, vill det synas, att hufvudstadens invånare i allmänhet och borgerskapet i synnerbet redan nog äro tryckta af militärafgifter, utom alla andra till stat Och stad, oberäkpadt de indirekta följderna af den härstädes förlagda betydliga garnison, hvilka följder ytterst göra sig gällande under många skepnader hos hufvudstadens fattiginrältningar. Nyttan af ett väl exerceradt borgerskap under fredens lugn, lemnar jag derhän. Jag kan för min del icke annat än instämma uti hvad hr Ekerman, efter min tanka ganska riktigt yttrat, att det vid inträffande behof af borgerskapets tjenstgöring under krigstid må vara mindre noga om borgerskapet håller så räta linier. Angelägnast är, att det i öfrigt fullgör sina skyldigheter. Det bör äfven erinras, att exercisen skall ske under sommaren. Hvarje näringsidkare känrer huru dyrbar sommardagen är för honom och hans yrke, såsom varande den tid då rörelsen är lifligast, om någon rörelse finnes. Skall man nu dragas genom befälhafvarens kommando hvar och en från sitt yrke, handtverk eller handel, ut till Ladugårdsgärdet, om ock blott för några timmar, en å två gånger i hvarje vecka, tror jag detta blifva för de flesta ganska kännbart. Jemväl är det mera troligt, att detta icke slutades blott med exerceis. Mödorna dervid fordra förströelse af annan art efteråt, och jag frågar dem, som häraf ega erfarenhet, ty jag har den icke, huru det står till med arbetshågen följande dagen? Huru skötas under frånvaro verkstad, handelsbod eller kontor? Detta gäller om borgerskapet och samma frågor äro äfven tillämplige i afseende på arbetsmanskapet. Skola de till detta sednare hörande personer dragas ifrån sina serskilda arbeten, dessa således astanna och arbetsfolket blifva utan förtjenst? Låt Ane sana aft datta skall cammanräiknadt ega rum blott