Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

mödanden; och deras äktenskap blef ej ett af de olyckliga. : Hvad den vansinniga Charlotta v. Heden vidkommer, är hon ibland giädtig, ibland utgjuter hon ymniga tårar. Hon har många underliga nycker, och älskar alt herrska. Än står hon dagen i ända framför spegeln, än springer hon halfnaken ut på fältet och improviserar kärleksförklaringar. Hon rodnar alltid då någon herre tilltalar henne, och finner sig mycket smickrad. Hennes många infall skaffa hennes omgifning mycket besvär; ty hennes svaga fader har föreskrifvit, att de skola alla tillfredsställas. Brukspatron lefver nu ensam, och som han, hvars svaga godtrogna natur, långt ifrån att kunna leda andra, sjelf behöfver ledning, saknar familjelitvet och sin hustrus sällskap, lägger han sig På dryckenskap. Hans förmögenhet sammansmälter genom bedrägliga vänner, åt hvilka han förtror sig. Vid hans död finnes ibland hans papper följande; troligen vid sonens frånfälle, eltår vid något annat ljusare ögonblick författede uppSatte. VAd en rik slögtinge har jag ärft min förmögenhet, och jag har alltid mer älckat alt eg2, än förmått att klokt använde. Jag her rer beklagat mig öfver motgångar än jag tillirott mig ai! örebyg: a dem: deraf kommer, att jag ej heller onsutt I f såsom upphofvet till mira Olyckor. Je 1 mit misstag. Jag har gjort zodt, och om Ut, bar jag ej sjelf deral vjutit frukt; det tt af svaghet, och för and ac bar att ehå nm ör ect jag gi mig för sent: med ep mats, com bar för mye ket a min egen evaghet, för det jag ei förmått