Aftonbladet – 2 november 1843, sida 2

riddaren Liljewalck: och hvarå afskrifning begärdes: Kos Rikets Sitänder vid 1840 och 1841 årens riksdag utan framgång, nu är till fullo liqvideradt under loppet af åren 1841, 14842 och 4843 med 43,943 Rdr. — Af de 38,600 Rdr, som utlemnades till flere andra handlande, återstå obetalda blott 6928 Rdr, hyvilka äro beroende på utredning. Ibland de återbetalda medlen finnes dernäst det understöd hafva till fullo-influtit, som lemnades Wermlands: och Gefleborgs län efter 1837 och 1838 årens missväxter, ehuru första undsättningsbeloppet var för förstnämnde län 416;546 Rdr och för det sednare 94,187 Rdr. -— Såsom vilkor för understödets erhållande fastställdes då, att socknemännen skulle ikläda sig en inbördes ansvarighet, en för alla och alla för en, för återbetalningens verkställande, och visar således erfarenheten att: det sednast vidtagna sätt för understöds lemnande gifvit lyckliga resultater. Deremot hafva Revisorerne ej utan bekymmer skådat den menliga följd, som. den äldre undsättningsmethoden haft, tillämpad hufvudsakligen efter 1830— 1333 årens missväater inom Kopparbergs, Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län, då de stora summor, som till dessa Iän hlifvit försträckta, dels. måst afskrifvas, dels äro ännu utestående med föga: hopp att de någonsin skola kunna indrifvas. — Vid genomläsandet af Kongl. Maj:ts nådiga Bref i detta ämne, äfvensom Statskontorets derom hållna protokoller, hafva memligen Revisorerne funnit, att fieraåtgärder blifvit enbefallda och att Statskontoret till vederbörande aflåtit täta påminnelser, . som bordt hafva åstadkommit önskad verkan, men allt utan påföljd. Med anledning: af Regeringens befallning att afskrifva utfattiges och inom 3 år från den 4 April 4843 indrifva solventa : undsättningstagares skulder, har, på sätt ett utlåtande af Statskontoret i Maj sistl. år upplyser, inom Norrbottens! län denna undersökning blifvit hållen och beklagligtvis lemnat det resultat, att af länets hela undsättningsskuld, 9244,354 Rdr, ett belopp af 499,558 Rdr ansetts innestå hos så utfattige personer, att afskrifning borde äga rum, samt att endast återstoden, 14,796 Rdr, antagits kunna återfås, af hvilken sistnämnda summa Kgl. Maj:ts Befallningshafvande ytterligare ansett, att blott 14,000 Rdr skulle kunna med säkerhet påräknas. Inom Westerbottens län åter kan man, då ingen anmälan om någon i följd af högstberörde nådiga Bref vidtagen åtgärd inkommit, antaga, att all verkställighet deraf blifvit af vederbörande helt och hållet underlåten. Till distriktmagasinerna: hafva inom Norrbottens län endast 1364 tunnor blifvit inlefvererade, men inom Westerbottens län är ej ens någon början dertill gjord. Om också det kan tagas för afgjordt, att då dessa län under sednare 3 år välsignats med ovanligt rika skördar, ett sådant missförhållande, som det ofvanhämnda, ej blott härrörer från em verklig oförmåga att göra rätt för sig, utan snarare från en underlåtenhet å vederbörandes sida, att med erforderlig drift behandla dennas vigtiga angelägenhet i hvilken öfvertygelse Revisorerna ytterligare styrkas genom det förmånligare resultat, som vunnits i andra ej mindre fattiga orter, såsom Wermland och Gefleborgs län,. så tyckes det dock vara klart, att en så olycklig ställning äfven. oeh i första rummet haft sitt ursprung: ifrån sjelfva det sätt för updsättningarnes meddelande, som förr var antaget, då nemligen tid efter annan. den behöfliga. spannmålen lemnades direkte till de nödställde, utan att de i någon mån satte tillräcklig säkerhet för dess återbetalande, hvarföre den öfvertygelse synes hafva hos dem inrotat sig, att någon sådan återbetalning aldrig skulle kunna utkräfvas. Utom det, att ett: sådant sätt att lemna understöd medförer förluster för staten, som blifva kännbara för de öfrige skattdragande, då de stiga till så betydliga summor, undergräfver det hos dem, hvilka sålunda blifva Kulpne, den. för sjelfbeståndet så nödiga öfvertygelsen, att det är hvar och ens skyldighet att söka göra rätt för sig, samt tillskapar derigenom så småningom en befolkning af verkliga fattighjon. Rikets Ständers. Revisorer tro de tderföre ej ligga utom gränsen för deras verksamhet att uttala sin ofvertygelse, att det, till följd af den så dyrköpta erfarenheten, är nödvändigt att vid i framtiden intröffande missväxlter et så olycksbringande sätt för undsättning för alltid måtte undvikas. Deremot synes det sednast antagna sättet, eller att till socknarne under socknemännens gemensamma ansvarighet, en för alla och lalla för en. lemna undsättningsbeioppet i penningar, jmeå öfverlåtande åt dem, att sjeifve ombesörja upplIhandlingen af den nödiga spanraålen, vara det, som företrädesvis bör användas, då det lemnat i allmänhet Ilyekliga resultater och dessutom öfverensstämmer med Iden ide, :som ligger till grund för all kommunal-sty lrelse. Endast då en socken förklarar sig obenägen latt ingå på en sådan gemensam ansvarighet torde tdet andra sättet böra användas, eler att öfverlemna :lundsättningsmedlen såsom förskotter till enskilde handlande, emot ställapde af full säkerhet och emot -Iskyldighet att hålla de behöfvande nödig spanmäl -Itillhanda. Den tull å ifrån utrikes orter inkommande spanmål, som Rikets Ständer vid sist bållne riksmöte an-Islogo till undsättningar i missväxtär, har utgjort från d. 4 November 1841 till samma års slut 32,946; och för år 1842 448,949 Rdr; summa 454,895 Bdr. Räkenskaperne hafva ej föranledt till någon erinranfrån Revisorernes sida. Ottenby stuleri. Af denna räkenskap, som i allmänhet saknar den noggrannhet, redighet och fullständighet, som al en redogörelse skäligen fordras, hafva Revisorerne, bland annat, funnit, att hvad såsom skuld i 1840 års kassaräkning utbalanseras, är