Aftonbladet – 2 november 1843, sida 2

messigt, så ridderligt som möjligt taga afsked a sin sköna bland sällskapet: hvar och en afläggandt löften om rikt jagtbyte: då till all. olycka fru Heden önskade herrarne lycklig jagt. : Har jag ej sagt dig), sade brukspatron, så mis lynt som fördomen kunde göra honom, att dr låter bli att önska mig lycka då jag går på jagt — Önska mig heldre åt fanders; så gör man å jägare.n ! i Kära du, förlåt mig; men jag vill ej önska di; den olyckan.n Tror du då jag tror på fan ? Nej, kära du — så gå nu med er Sällskapet vandrade af, hundarne lössläpptes och det dröjde icke länge? innan drefvet var full gång. Wilhelm lyckades skjuta första haren. Har stoppade den hastigt i väskan och skyndade frår sällskapet. Used pHvarföre vill. du ej dröja med 085, kära Wil helm ?, frågade fadren, förebrående. Kanske få du skjuta äfven nästa hare., Jag jagar annat vildbråd,, svarade sonen oci försvann i snåren. Sällskapet fortsåtte jagten; den utföll lycklig på de vildbrådsrika ängarna. Ännu några harar en mängd änder och -skogsfågel belönade jägarne Det glädtiga hornet lät då och då höra sig skogsbrynen och hundarnas uthålliga bugter vitt nade om deras outtröttlighet, på samma 508 son de gåtvo nytt lif åt jägarnes lust och poesi å jagtecenerna. . Icke underligt om menniskor eder icke erligt OM gammal och ung tänker derpå mer underlig ös FAN