Aftonbladet – 2 november 1843, sida 2

RRENO EES förtjusning! Hvad kan vara skönare! En vacker morgon, med sinnet friskt och glädtigt, utgången i en sublim natur, för att på skogarnes stolta, sköna skara utöfva ett herrskarevälde, som bestrides än af djurens öfverlägsna vighet, snabbhet, list, slughet, varsamhet, mod, styrka; än af naturens hinder och arternas instinkter; äfventyren, mödorna, oron, sinnesspänningen; hoppet om byte, äran för skytten, skogens fria lif, kroppens och krafternas utveckling, kamraters muntra sällskap, sångerna och jägarhornen! — se der jagtens förförelser, hvilka den, som en gång känt dem, aldrig förlorar ur minnet, hvilka alltid komma honom att fly, med tankan på skogens fantastiska bilder, från ett tvungnare lif, hvilka komma honom att bo trångt i de rymligsste salar, i de valdaste kretsar! — — — — — — EEE Emot middagen återvände sällskapet hem. Frun i huset välkomnade dem på trappan och bad herrarne stiga in att hvila efter mödorna. Man upplade på ett bord dagens byte; och fruntimren skyndade att taga kännedom om de rara djuren. Man ömkade de arma kreaturen, förebrådde jägarne deras grymhet, man underrättade sig om hvilka djur hvarje skytt fällt, och modererade derefter hvars och ens beröm. — Nu börjades jagthistorierna, hvilka vanligen ej taga slut förr än de utledsnat alla åhörare, utom dem som deltagit i äfventyren. Så hade tr ex Hr G. på afstånd tagit en af jagthundarne för en räf och skjutit af honom den yfviga svansen. Hr FE. hade skjutit en orrhöna, så att bon qvarlåg i trädet; han uppklättrade för att nedtaga den. Några af sällskapet, obekanta