Aftonbladet – 26 oktober 1843, sida 2

AVENUE CESAR ERE nom och aflägsnade sig sedan, långsamt och tve kande. Under detta samtal hade Tu-chien ankommi till palatsets port för sin morgonuppvaktning och redan väntat länge att få företräde. Ändtliger blef han införd, bugade sig tre gånger, nedkastads sig nio gånger, stod upp, lade händerna tillsam man öfver bröstet och stod med nedlutadt bufvuc och sänkta blickar afvaktande allherrskarens ord To-hu-va-bo-hu gaf Tu-chien ett tecken att tal: först. Herren, sade Tu-chien, må himlen alltid ut gjuta sin äras glans öfver ers majestäts sällhets strålande hufvud! — Huru har E. M. täckts pas sera natten i natt? — Jag har sofvit, sofvit djupt till och med svarade kejsaren och suckade. — Hvad afhör för nytt? E. M. har sofvit? Riket är sällt och nöjdt. — Och det olyckliga förbudet? Det olyckliga? Det välgörande täcktes E. M utan tvifvel ärna säga. Folket har deri sett et förnyadt vedermäle af den vanliga visheten ho den visaste bland monarker, och åtlydt det mec förtjusning. Det vet förut, att E. M. ej besluta nåsonting, som ej åsyftar dess väl, och att des sällhet är att lydax — Du tror då, att detta förbud icke komme att medföra några oangenäma följder? När det har förskaffat E. M:ts helgade perso en lugn sömn, kan det väl äga mera lyckliga följ der? — Men om E. M. är så nådig och tillåter vågar jag underdånigst anhålla, att nu få föredrag: några andra, högst vigtiga ärenden. To-hu-va-bo-hu gaf en bifallande nick. ;De mantsehuiska dansöserna vid den allerhög. sta kejserliga hofteatern våga underdånigst hem. ställa, att deras alltför långa underkjortlar skade effekten af deras bemödanden, och de drista, på