Aftonbladet – 26 oktober 1843, sida 2

ten att deras beslut skall tjena Regeringen tillj efterrättelse, skall finnas till mera än på papperet, eller om samme embetsmän, som i egenskap af amovible kunna när som helst af Regeringen afsättas, då de älven få frånträda sin lön, skola vara ovilkorligen berättigade, att äfven mot Ständernas beslut behålla sina löner såsom pension, om tjensterna förändras. Det är nemligen klart, att om Statssekreterare-befattningarne blifvit qvar, men Hrr von H. och G. måst afgå, som de väl i alla fall icke hade kunnat undgå, och hvilket redan på visst sätt hade skett de facto, så hade de icke haft något anspråk på lönen, men nu skulle de få det derigenom att sysslans namn förändrades, ehuru ingen sidan förbindgelse i någon lag finnes föreskrifven! Tankarne kunna i detta fall vara mycket olika, angående de mer eller mindre ömmande omständigheter, som kunde tala för personerna och föranleda ett klander å Ständernas beslut; men det förundrar oss endast, att man vill åberopa juridiska rättigheter tvert emot grundlagens uttryckliga föreskrift. Vi meddela här nedan den ifrågavarande diskussionen: I frågan om förslaget till revisionens anmälan om utbetalning af löne-ersättningar till f. d. statssekreterarne Grip och von Hartmansdorff, yrkade herr Stjerngranat, att orden det oaktadt och slutmeningen, som antydde att åtgärden stridde emot andan och meningen af Rikets Ständers beslut, måtte utgå, enär uppställningen i alla fall vore sådan, att revisorernes anmälan i detta hänseende icke kunde missförstås. Hr af Zellen yttrade: Jag hemställer, huruvida det må vara lämpligt, att i herrar revisorers anmälan, rörande de till förre statssekreterarne, herrar C. Grip och Aug. von IHartmansdorff under åren 1840 och 1841 af besparingarne å riksstatens andra hufvudtitel utbetalda löne-ersättningar låta det omdöme inflyta, som innefattas i orden: det oaktadt och i strid med andan och meningen af Rikets Ständers beslutr. Kongl. Maj:ts d. 19 Maj 1840 till Rikets Ständer aflåtna skrifvelse innehåller, att Kongl. Maj:t, som ansett statssekreterarne Grip och Hartmansdorff berättigade, att bibehålla sina löner enligt fullmakt, velat härom underrätta Rikets Ständer, på det att erforderligt anslag för ifrågavarande löne-ersättningar må varda vid statsregleringen å allmänna indragningsstaten uppfördt, — tillkännagifvande Kongl Maj:t för öfrigt, att Kongl Maj:t imedlertid i nåder befallt statskontoret, att i vanlig ordning fortfarande janordna och utbetala ofvannämnde statssekreterare: iHöner. Till svar härå hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse d. 48 Februari 1844 meddelat, att Rikets Ständer icke funnit skäligt å allmänna indragningsIstaten bevilja uppförandet af berörde lön-ersätt ningar. Utan att erkänna någon förpligtelse, att skåda in : deras innersta tankar, som med sina röster bidrogc till detta beslut, anser jag vid förevarande tillfälle endast ordalydelsen deraf böra lända till rättelse: och denna ordalydelse bardlar icke om andra medel än anslaget för allmänna indragningsstaten. Jag vill icke föreställa mig möjligheten af någor under beslutet fördold afsigt, att utan ransakning och dom fråntaga tvänne utmärkte embetsmän den lön hvarom de, efter mångåriga mödor i rikets tjenst blifvit genom Konungens fullmakt försäkrade. Hvar ken grundlag eller allmän lag, eller rättvisa och billighet medgifva, att bemälde embetsmän må genom den indragning af statssekreterare-befattningarna, som blef en följd af statsrådets förändrade organisation, utestängas från en rättighet, som, i likartade fall tillkommer och hittills blifvit beskärd äfven den ringaste af statens tjenare. Rikets Ständer kunde följaktlignn icke åsyfta, att de embetsmän, om hvilka nu är fråga, skulle mer är andra genom ett maktspråk försättas utom lagen och I dymedelst beröfvas nödig lifsbergning för sig och dt sina. Ena sådan andemening bör, efter min öfvertygelse icke heller påbördas Rikets Ständers ofvan åberopade beslut eller den skrifvelse, hvari det hos Konunger anmäldes; och jag anhäller fördenskull, att de af mi; lanmärkta ordalag i förslaget till revisionsberättelser uti detta ämne må derifrån uteslutas. Uti detta anförande instämde herr von Celsing oct prosten Berlin. Andre ledamöter åter ansågo ifrågavarande uttryck böra, såsom ett förtydligande af meningen, qvarstå Efter någon stunds diskussion härom begärdes votering, hvarvid Bondeoch Borgareståndens ledamöter prosten Klintberg, prosten Sandberg, biskop Agardh friherre Sälfverschiöld och friherre Hamilton röstade för det anmärkta tillägget samt doktor Norrman prostarne Billingdahl och Berlin, herrar af Forsell af Zellen, von Celsing och Stjerngranat emot det samma. Vid 5:te punkten, angående utbetalning af 3400 Rdr utaf kavalleri-inspektörslönen till H. Exc. herr grefve Löwenhjelm, m. m., anförde herr Stjerngranat: Erkännande att Revisorernes pligt ålägger dem att, utan afseendo på deras enskilda öfvertygelse om utgifternas nödvändighet, icke lemna oanmälda sådane utbetalningar, som ej innefattas i Statsregleringen, anser jag Revisorerne derjemte vara i lika hög grad förbundne, att noga vakta sig för sådana framställ