Aftonbladet – 26 oktober 1843, sida 2

rm rm mr Ren det vådliga steget, och äro de en gång inkomna på den hala sluttningen, så är återgången oftast omöjlig, alltid svår. Du har i din makt att vårda den aktningsvärde arbetarens hederskänslta, den unga qvinnans ära; de hafva sändt mig hit att uppfordra dig till denna vård; ty begge skola nödgas sälja sin dygd för att kunna lefva, om du genom ditt påbud beröfvar dem en del af det ljus, de behöfva till förtjenande af sitt lilsuppehälle. Ännu, o Konung, är det tid till återgång. Upprätthåll dina undersåtares goda tänkesätt, och du skall åt dig sjelf upprätthålla din tron. Onska ej att regera öfver slafvar och samvetslösa: lyssna till min bönfallande röst: återkalla detta osaliga påbud och erfar, att landets välstånd är berrskarens yppersta njutning! Detta för To-hu-va-bo-hus öron alldeles ovanliga språk förvirrade honom för ett ögonblick. Han tyckte sig se framför sig vålnaderna af gårdagens offer; han hörde deras qvarlemnade anförvandters verop och suckar. Den gamie märkte denna förändring, nedföll för herrskaren och fortfor: O, min son! Jag ser dig rörd: medlidandet talar till ditt hjerta. Lyssna till dess röst och du skall utöfva en rättvis handling, och åter höra himlens välsignelse nedkallad öfver ditt hufvud.p Monarken märkte ej dessa ord, så hänförd var han af striden i sitt inre mellan tusen olikartade känslor. Anger öfver det onda som skett, ängslan för stundande vådor, blygseln att nödgas återtaga sitt herrskareord, harmen att se visheten af sina beslut satt i fråga, och den återvaknande fruktan för anblicken af ett ljus, skakade honom vexelvis. Ändtligen sade han, efter en lång tystnad: Lemna mig. Snart skall mitt folk lära känna min vilja., . Gubben kastade ännu en forskande blick på ho