Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 2

vanliga undfägnaden, hvarefter hon och dessa samla in åt spelmannen. Detta drager ut ända till sent på qvällen, och äro karlarne under tiden fullt sysselsatta med bråkandet i sin malla. Tredje dagen dansas som vanligt, och efter frukosten dansa pigorna upp bruden, hvilket tillgår som nyss är nämndt. Och nu kommer turen till gubbarne att dansa med brudgummen, hvilken härvid ej sliter just de bästa kläder, synnerligast då pojkarne sedermera rycka honom från de gamle. Men dalkarlens sensr och lemmar äro ej af den bräckliga art, som våra vanliga lejons, och så betyder en och annan knuff mot bänk och tak platt intet. Ej heller nu förglömmes, efter slutad dans, spelmannen. . a a Så länge bränvinet och drickat räcka, räcker äfven bröllopet, vanligen 4 å 5 dagar. Sista dagen, när allt detta är slut, uppstår ett gräsligt tiggeri, då pojkarne samla ihop slantar, för att sedan inköpa bränvin 1 någon granngård eller grannby till ytterligare förplägning åt det qvarvarande bröllopslaget. När ändtligen uppbrott göres, sker återfärden hvar till sitt under mycken glädje och sång. Behöfves ock, att få hvila ut efter så mycken vaka och dylika strapager. Den följande söndagen är utdans i bröllopsgården; det vill säga en daus, deri alla, som vilja det, äga rätt att deltaga, och till hvilken man ända på hela mils afstånd begifver sig. Vid den bestås ingen traktering, men brudfolket böra dock vara försedda med sådan, att mot betalning tillhandabålla dem dylik äska. Dansen varar till inemot morgonen och är ständigt nästan öfverbesökte Under denna teckning af bröllopssederna i Da lom, torde mången stött sig på det ständiga pränpande, här omtalas. Dock är detta1 sjelfva L mindre stötande, än det tager Big ut på papperet, och det af tvänne skäl. Först haiva de ej någon annan traktering — nagon gång kan väl i ett förmögnare hus hända, att der äfven