Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 2

utt Återblickaren och det parti han tillhör, ledda al den tankan, att allmänna tänkesättet nu förindrat sig och gynnade deras sak, ansett tiden vara inne, att, som man säger, smida medan jernet är varmt och befästa de goda grundsatsernas seger genom en bok, som nu skulle mötas af ett! varmare deltagande, åtminstone med mindre köld, in förut? Det torde erkännas, att denna förmo-: dan har någon sannolikhet för sig. Den är likväl intet annat än en förmodan, och vi medgifval. författaren sin obestridliga rätt att dertill säga! nej. Men då han sjelf föranledt henne genom det lilla tillägget på titelbladet, och då det i alla fall är ett faktum, att de konservativa byggt många förhoppningar på den föregifna reaktionen i allmänna tänkesättet, måste det ej blott tillåtas oss, utan äfven till en viss grad vara en skyldighet, att pröfva, huruvida denna reaktion verkligen inträffat och hvad rimlig grund den skulle kunna äga. Detta behöfver likväl icke vara vidlyftigt. En sådan förmuydan, som vi här skildrat, vederlägges vid första ögonkastet, ehvad man blickar omkring sig inom landet eller utom Europa. ÖOiverhufvud torde, sedan början af förra franska revolutionen, aldrig någon epok kunna framvisas uti den nyare verldshistorien, då folken i alla länder visat en på en gång så bestämd och sansad, så alimän och så mognad öfvertygeise om nödvändigheten af rättstiliståndets realiserande, af godtyckets upphörande och af nationernes eget deltagande i sina angelägenheter. Greklands revolution, händelserna i Spanien, oppositionens allt mer sig koncentrerande krafter i Frankrike, Holländska ständernes handlingar, alla tyska provincialständers yrkande på censurens upphörande och det representativa systemets verkliggörande, och ändtligen dena stora repealföreningen i Irland och föreningen mot spannmålslagarne, i England bevisa detta, hvad den stora verldsteatern angår, och beträffande oss sjelfva, så ha vi sannerligen icke hört omtalas en enda person, som efter riksdagen öfvergått från oppositionens på systemets sida, ej heller några som ansett Konungens råd hafva blifvit riktadt på visdom och statsmannagåfvor genom herrar Wingårds, Munthes, Heurlins eller Lovisins inträde. Det blir alltid ett stort misstag att stuta till en bättre ställning i opinionen till förmån för de gamla antikonstitutionella grundsattserna, för det att folket är lugnt, eller äfven för det borgerskapet deltager i en bal för att fira den 2ö:te årsdagen af en konungs regering. Sådana fester ser man ju för sjelfva konungen i Hannover, och det lär väl ändå ej falla någon in att på allvar påstå, det han är älskad af sitt folk; det bevisar endast, att en regent alltid kan till det yttersta påräkna en viss artighet och hyllning för sin person, äfven om hans regeringssystem är illa omtyckt. Eller skulle väl Återblickens författare, om man frågar honom på samvete, vilja neka, att man väntar en förändring till ett bättre i mycket, af framtiden, och att den skenbara flegmin för närvarande icke är annat än ett tålamod, som egnas den ovanligt höga åldern. En enda direkt omständighet fordrar dock rättvisan att tillägga. JEn gnista af ljus har, rörande tryckfriheten, inträngt i Konungens konselj; man har på fem år jemförelsevis ganska litet hört talas om tryckfrihetsaktioner och tidningsindragningar; men om detta föranledt ett jemförelsevis lugnare lynne hos pressen och allmänheten, så bör styrelsen äfven deraf hafva funnit, att ingen fara af yttranderätten uppstår för tbron och samhälle och att pressen är vådlig blott då, när man retar och fruktar henne, att folket är tacksamt för hvarje aktgifvande på dess önskningar, hvarje uppfattning af dess vilja, hvarje god afsigt, som man öjer för dess väl, och att det så gerna hoppas, å gerna tyder till det bästa, allt som möjligen kan så tydas. Det är ganska väl bekant, att denna åsigt icke delas af den oförbätterliga fraktion, som, hvilka händelser erfarenheten än lägger under deras ögon, likväl aldrig lära något deraf; nemligen hvad man kunde kalla kamarilla-kotlerierna och deras onekligen stora svansar i alla länder. Desse skola kanhända, oaktadt allt hvad man sednast haft för ögonen, ännu tro, att liberalismen ej mera är på modet, att dess drägt snart skall. bortläggas af den yngre generationen, liksom af de äldre oeh sansade och det lojala pudret och de konservativa knäbyxorna snart återta sitt välde. Man tror nemligen mångenstädes i nyssnämnda kotterier på fullt allvar, alt de liberala grundsatserna äro helt och hållet en mode-artikel, liksom hårklädseln och plaggens snitt, och att verlden står på öfvergångspunkten till en ny legitim tidräkning, hvilken det nu lefvande slägtet skall antaga lika lätt och allmänt, som folket för femtio år sedan bortlade pudret och perukerna samt de broderade drägterna. Vi för vår del tro, att BEE ann rn RASEN KEN MEAN EEE