Aftonbladet – 25 oktober 1843, sida 1

L JE OM vIG Röda HSlussgalan. ANNUNDBER emeltlagas I Ior ERSTA ER EN OG NS OR RA nn SNS OSA LE bryta löst, när det sista Tyska krigsfolket erhållit silt afsked och på en Grekisk korvett lemnat Piräus den 44 September. Armåeens minskning hade redan förut gifvit en förevändning att aflägsna de Tyska befälhafvarne. Öfverstarne Makrijannis och Kalergis voro anförare för de sammansvurne militärerne. Den förstnämnde skulle från sitt hus, med sammanrafsadt folk från Plake, en af Athäens förstäder, der många Albanesiska familjer bo, börja anfallet på det kungliga palatset, natten emellan den 417 och 48, under det trupperne, genom generalmerche kallade under vapen och ledda af öfverste Kalergis och öfverstelöjtnant Skarbellis emot palatset, skulle utropa konstitutionen. Regeringen fick kunskap om att någonting förehades, och befallde om natten den 14, att trupperne :skulle hållas i beredskap i kasernerne; men hon kände icke, att krigsministern och militärcheferne sjelfve hördes till de sammansvurne; åtminstone förberedde den förre sedan lång tid tillbaka saken i insurgenternes intresse, Oroade genom de försigtighetsmått, som blifvit anbefallda, bröto de sammansvurne genast löst. Makrijannis började anfallet natten emellan den 44 och 435; en strid uppstod med genstarmeripatruilerne; en fältväbel vid denna korps blef skjuten för pannan, och en af de sammansvurne sårad. Kalergis lät nuv; utan befallning från kommendanten, slå generalmarche. Då trupperne redan höllos i beredskap, så kunde man icke vänta annat än ondt. Kalergis och Skarbellis, den förstnämnde befälhafvare för kavalleriet och den sednare för första infanter:bataljonen, tågade emot slottet; omringade det och proklamerade konstitutionen. Imedlertid skickade konungen efter artilleriet. Hans Moj:ts ordonnansofficer fick dock det trotsiga svaret af kapten Schinas, som kommenderade batteriet: p)Han kunde blott eraottaga ordres af kommendanten,. Då detta rapporterades konungen, insåg han att affallet bland trupperne var allmänt, med undantag af gensdarmeriet. Man tillstängde slottsportarna; beväpnade betjeningen och tog nödiga försigtighetsmått. H. Maj:t skickade sin tjenstgörande adjutant, öfverste Gardikiotis Grivas, till Kalergis, men denne lät genast arrestera honom; likaledes blefvo krigsministern, general B!achopulos, och kommendanten, öfverstelöjtnant Pisas, arresterade. Ty fastän krigsministern gjorde de sammansvurne stora tjenster. så voro de dock i flera hänseenden missnöjda med honom. Vid dessa arresteringar utöste Kalergis de skymfligaste smädeord. Redan hade trupperne stått tvenne timmar utanför slottet, och ännu visade sig icke större folkhop än 50 a 60 personer. Konungen trädde ut på balkongen, för att tala till trupperne; men Kalergis anbefallde icke tystnad, och då alla, ehuru stående i ledet, pratade om hvarandra, så kunde man icke höra hvad H. M. sade. Dagen började nu gry, och de under natten på de nästgränsande bergen upplända signal-eldar förde nt först några hundrade beväpnade landtmän till staden. Stormklockan ljöd; och omkring kl). 6 på morgonen vexte omsider folkhopen till 3 å 6000 personer; men det var mera nyfikenhet än sympathi, som dref dem tillsammans. Borgrarne i staden hade alldeles ingen del tagit i hvad som föregick; det var helt och hållet en militär-insurrektion. Då de främmande ministrarne erhöllo kännedom om hvad som var å färde, foro de upp till slottet, alla i stor uniform. MKalergis, som redan förut låtit rigta kanonerna emot slottsportarne, förklarade dem, att statsrådet för närvarande förde styrelsen, och att hån utan dess befallning ej kunde insläppa någon. En kapten yttrade sig i otillbörliga uttryck emot den Österrikiske ministern, men blef af honom med värdighet tillrättavisad. Ministrarne foro åter hem. Genom utskickade patruller hade öfverste Kalergis fram på morgonen låtit? sammankalla statsrådet. Dessa herrar blefvo nästan Tryckta ur sina sängar och förda till statsrådets sessionsrum — dock fanns bland dem ett betydande antal, som tillhörde de sammansvurne. Statsrådet proklamerade konstitutionen, till hvilken den: i Trözene uppzjorda tjenade såsom grundval, aflade ed på den och åt den konstitutionella thronen, och läto sedermera trupperne utanför slottet äfvenledes besvärja den. En deputation af statsrådet, med dess president Hr er, ait ARR RR AT TAR IR AN GE Pa la IRA AA