Aftonbladet – 24 oktober 1843, sida 1

mängd af 5300 millioner, ej halfvilda nomader, utan fullbildade konstnärer, handtverkare och krämare, bland hvilka industrien redan under sekler florerat, och hvilka följaktligen icke sakna medel att tillfredsställa de bebofver al andra länders alster, hvilka, såsom vanligt, torde uppkomma genom umgänge med utlänningar. Af alla beskrifningar öfver China finner man, att nationen har föga böjelse för krig, men deremot stor fallenhet för handel, samt att Chinesen lätt danas till sjöman. Med undantag af de oformliga farkoster, hvilka begagnas till kustfart eller sjöfart på Japan samt Malayöarne, eger China ingen handelsflotta; och då den frigifna handeln snart skall framkalla behof af bättre fartyg, yppas troligen tillfälle för Europåer, att lika förmånligt sälja skepp i China, som de afyttrades i spanska Amerika för omkring 43 å 20 år sedan — fast ej al Svenskar. Att ångfartyg äfven skola blifva begärliga i China, torde man kunna sluta af landets många kanaler och floder, samt dess produkters beskaffenhet, hvilka förmå bära kostnaden af en dyrare men hastigare transport. Till hvad qvantitet China framdeles kan blifva konsument af svenskt jern och stål, lär vara svårt att nu bestämma och torde sådant mycket bero på de för afsättningen af dessa artiklar användande medel. Det är föga troligt att Chinesen ännu på många år skall sjelf uppsöka svenska metallerne i deras hemiand, men deremot väl bekant, att det Holländsk-echinesiska handelskompaniet i Batavia ständigt derifrån till China och Japan afsändt större qvantiteter jern, försedt med svenska stämplar, hvaraf troligen en del först afgått från Sverge till Holland och derifrån till Batavia. Jern, som skeppas direkte från Sverge till China, skulle naturligtvis kunna säljas till betydligt lägre pris; och konsumtionen af en vara beror dels på priset, dels äfven i betydlig mån på säljarens större eller mindre verksamhet och förmåga att föra henne till torgs. Så framt det skulle lyckas, att till någorlunda allmänt begagnande i China införa det svenska jernet och stålet, så fordras ej många lod deraf på hvarje person af den ofantliga befolkningen, för att åstadkomma en export dit, vida öfverstigande maximum af hvad Amerika under den mest gynnsama period förbrukat. Vore det väl klokt att låta Chineserne väpvja sig vid användandet af annat jern innan de få tillfälle rätt lära känna företrädet af det svenska? Det är kändt, att China konsumerar för sin inhemska konstfit en mängd råämnen från Söderhafsöarne; att koppar ditsändes från Cbili och pelsverk från Norra Amerikas vestra kust; att ofantliga qvantiteter ris importeras från Malayöarne, samt att Afrikas produkter äfven afsättas i China. Detta allt, i förening med fraktfarten mellan hina och Europa eller Förenta Staterna, tyckes för svenska fartyg öppa utsigter till en ökad och lönande sysselsättning, så mycket mera önskvärd, som de efter nyare konstruktion byggde, dyrbara svenska handelsfartygen, mera beräknade på snäilsegling än lastdryghet och således mindre användbare för transport af voluminösa varor på kortare väg, redan bildat en ruinerande konkurrens mot hvarandra i Brasilien, på Platsfioden och i Norra Amerika. Böjelsen för skeppsrederi har derföre till den grad försvunnit, att de för några år tillbaka af nybyggnader öfverfyllda skeppsvarfven i riket nu med få undantag stå öde, medan egare till fartyg endast bemöda sig, att nästan till hvad pris som helst realisera dem. För svenska skeppsfarten och skeppsbyggeriet, så väl som för bruksnäringen och de nyligen anlagde stora och förträfliga mekaniska verkstäder, torde det således blifva af synnerlig vigt, att kunna erhålla säkra ock ständiga upplysningar om gången af den nu frigilna chinezsiska handeln, samt om dess inflytande på den hastigt framgående: rörelse, som koncentreras omkring den polynesiska verldsdelen. Ostindiska arkipelagen producerar en mängd varor, hvilkas, förbrukning, redan införd i China, SEE SEATENIANETTIKSGENNANEE EE SAKRAMENTALA