Aftonbladet – 24 oktober 1843, sida 1

menniskor och den lika klädda böljande massan uppfyller icke blott bänkarne, utan äfven gångar och läktare. Orgor finnas ej ofvan Leksand, och då sången begynner, tyckes taket vilja lyfta sig. Det är som en enda tunga utstötte de väldiga tonerna, hvilka, den undulerande vågen lika, höja och sänka sig ömsom, men dock jemnt och stilla, som då aftonvinden krusar insjöns vänliga bölja. Man hör att folket sjunger med hjerta och tunga, att äfven strängaspeliet i deras inre är fulltonigt och ljuder, och den andakt, som råder i sången, gör att det ovana örat lätt försonar sig med de underliga moduleringarne och synnerligast den egna halftonshöjningen på sista stafvelsen i hverannan eller hvartredje kadens. Det enda som besvärar och störer, är de myckna småbarnens oroliga rörelser och skri, hvilka låta understundom höra af sig. Men mödrarne måste taga dessa med sig om de sjelfva skola få komma till kyrkan, och är ungskaran för orolig, kommer den barska spögubben med sin karbas och visar ut de högljudda interlokutörerna med deras vårdarinnor. (Slute öler) Aa — VAnAns MAKT. En hustru i Richmond i England var nyligen, i följd af sitt öfverdrifna su pande, döden så nära, att hennes slägtingar gjorde i ordning allt, hvad som behöfdes till hennes svepning. Oförmodadt tillfrisknade hon likväl, och det första hon gjorde var att sälja svepring:n och köpa bränvin för Ipenningarne. — För någon tid sedan berättades, att man vid gräfningar nära Elmshorn i Holstein funnit vinstockar flera fot under jorden. Vid en närmare un dersökning af Växten, som professor Notte i Kiel anstälit, har det likväl blifvit utrönt, att det var kaprifolium,