Aftonbladet – 23 oktober 1843, sida 2

folk, ehuru benämningen gästbådskarl är ännu vanligare. Alla som antaga bjudningen äro förbundna att lemna bjuderskan en kappe korn på hvarje karl och en half kappe dito på hvarje qvinna af de sina till bröllopsdricka. Numera lär äfven vara vanligt, ait värdfolket första dagen också består maten, men de andra dagarne måste alla lefva på medhafven matsäck. Förr var det endast . de närmaste slägtingarne som sjelfva bröllopsdagen bespisades; alla öfriga medhade egen kost. Kokerskan är äfven nu bestämd och stundom särskild för presten och de herrskaper, som möjligen hedra festen med sin närvaro. — Imedlertid samlas gästerna redan bröllopsaftonen i gästabudsgården och undfägnas der med ärtgröt af sådan kompakt beskaffenhet, alt den med all beqväralighet kan trädas på yxskaltet. Tidigt bröllopsmorgonen infinner sig bruden hos den henne kläder, åtföljd af brudsätranp, vanligtvis en af de gifta närmaste slägtingarna, som härvid äger att biträda med goda råd och dåd, och som aldrig får släppa bruden ur sigte. Om brudens klädtel nedanföre. Under tiden äro karlarne sysselsatta med att fläta hästarnas manar och svansar, och bör då alltid likasom en plym bildas af pannluggen frami hästens hufvud. Fyra unga drängar utses till brudriddare, och böra isynnerhet deras hästar vara väl putsade och fiätade. När nu allt sålunda är i ordning, begifver sig gästabudslaget med brudsummen i spetsen -till prestgården, hvarest bruden klädes, och der påsättes brudgummen en broderad tyllkrage, hvilken tllknytes med silkesband. Lefva begge hans föräldrar, äro påda ft