Aftonbladet – 23 oktober 1843, sida 2

Den enskilde handlandens är i detta afseende ofta i strid med handelns, d. v. s. landets intresse. Jernhandteringen har i Sverge, näst åkerbruket, varit betraktad såsom modernäring. Man bar trott svenska jernet vara oumbärligt för andra länder, och detta irriga besrepp är på god väg att bära en bitter frukt. De misstag, hvilka fordom möjligen kunna hafva blifvit begångna vid organisationen af och rezglementerandet för jernhandteringen, förbigås såsom ej tillhörande ämnet för dessa rader. Man torde likväl böra anmärka, att svenska jernbruksintresset gjort sig för mycket beroende af vissa länders konsumtion och måhända fästat för liten uppmärksamhet vid den till qvantitet och godhet ofantligt stigande jernproduktionen, som ägt rum i samma länder under sistförflutne 20 år. Förenta Staterna kunna ej allenast nu umbära svenska jernet, utan torde måhända blifva farliga konkurrenter på verldsmarknaden. Minskad jernexport och ännu mera en betydlig nedsättning i priset, hvilken ty värr torde fortfara, har bidragit till den silfver-export, hvaröfver nu klagas. För dess hämmande gifvas (med undantag af utländska lån) endast tvenne medel, nemligen: minskande af importen eller ökande af exporten, i förening med den i lika riktning verkande frakthandeln. Det förra alternativet låter svårligen verkställa sig, emedan nationen, som vant sig vid en mängd beqvämlighetsoch lyxartiklar, ej utan verklig nöd skall upphöra att köpa dem. Det sednare torde deremot kunna försökas med hopp om framgång, så framt nemligen svenska köpmän och skeppsredare sättas i tillfälle att, utan alltför stort äfventyr, kunna begagna ett mera vidsträckt fält för sin verksamhet. Brist på säker kunskap om nyuppkomne handelsplatsers tillgångar och behof, varupriser m. m. har städse ökat äfventyret vid nya företag; och man har derföre helst hållit sig på de gamla vägarne, utan alt märka att de började blifva utnötta. Redan i många år hade Brasilien riktat andra länders köpmän, då detta land ännu för svenska handlande var ett terra incognita. Den tiden utgjorde Medelhafvet och norra delen af Atlantiska oceanen ändpunkterna för svensk sjöfart, med undantag af Ostindiska kompaniets 3 års expeditioner. En ung man, Lorentz Westin, son till nu aflidne stadsmajoren Westin, utnämnd till konsul i Rio de Janeiro, började att gemensamt med fadren handla mellan Sverge och Brasilien. Småningom lockades andra härvarande köpmän af den påtagliga vinsten, att äfven tänka på dylika affärer, men så stor var fruktan för risken af ett långväga handelsföretag, att flere rika hus i Stockbolm associerade sig om ett enda fartyg till Rio de Janeiro. Nu seglar hvar och en till Brasilien lika tryggt som till en Östersjöhamn, och flera laster utsändas och returaster återtagas af medelmåttigt förmögna hus, utan association. Afventyret var imedlertid i verklighet mindre då än nu, emedan ingen konkurrens då existerade. I början afsattes blott 4 å 2 laster svenska produkter i Brasilien, der nu 50 å 40 årligen säljas. Mellan åren 1820—18530 saknade svenska skepp sysselsättning, hvarom ett stort antal, då vid Stockholms hamnar fastbundna, aftacklade fartyg företedde ett ojäfvigt vittnesbörd. Just under samma tid existerade, oss ovetande, den mest lönande frakthandel i de fordna spanska kolonierne på Sydamerikas vestra kust, hvarest äfven gamla europeiska fartyg funno köpare till orimligt höga priser, medan våra hemma afyttrades till norrmän för Y;:del af värdet. Danska fertyg hemförde den tiden ifrån Stilla hafvet betydlig fraktvinst. 45 å 20 år sednare besökte äfven vi samma haf och kommo i rättan tid, för att få skåda slutet på den briljanta fraktkonjunktur, som tillskyndat andra nationers skepp mångårig, lönande verksamhet. 4836 till 4839 erbjöd Australien en förträfflig marknad för svenska skogsprodukter. Simpla svenska bräder, skeppade mot mycket hög frakt med emigrantskepp, efter att hafva burit de dryga upplagskostnaderna i London, såldes i Australien med stor vinst. Det var först 1859, som händelsevis uppmärksamheten blef här riktad åt nya Hollands kolonier. En last ditsändes härifrån och såldes ännu då ganska väl, ehuru priserna redan börjat falla. Penningeförlägenhet bar sedan vållat stockning i dessa koloniers handel; likväl torde Australien fortfarande blifva afnämare till svenska produkter, serdeles sedan man der funnit inhemska trädet odugligt till byggnader, samt anmärkt, att en stigande tillförsel der, liksom i Brasilien, verkat ESSER NN NR SANNA Na