Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 2

Brefvet, som Felix hade lemnat sin far, var!a detta innehåll: Min herrel Förlåt, att jag på detta sätt våga påminna er om en person, och om förhållanden som ni kanske önskar glömma, men min nöd äl stor, och jag har ingen annan utväg, än att an ropa ert ädelmod och godhet. Den, som lemna er detta bref, är min son, frukten af den ungdomsförseelse, hvars närmare omständigheter ni så väl känner. Jag har gjort allt, som stått i min förmåga, för detta barn, men jag har icke kunnat göra allt hvad jag borde och önskade, och nu, efter en flera år fortfarande sjukdom, saknar jag hvarje möjlighet att bidraga till den stackars Felix uppfostran. Man har mycket talat om er! ädla bjerta, ni skall säkert hafva medlidande med milt svåra betryck, och använda en skärf al er rikedom, en liten del af ert inflytande för min och er sons väl; hans och min innerliga tacksamhet skall derföre blifva er belöning. För mig sjelf har jag ingen bön, jag känner att jag snart skall ingenting behöfva. Jag tackar er för allt det goda, ni hittills bevisat mig, och till min sista stund skall jag alltid anropa himlen för ert ugn och er sällhet. . Louise N. Då Louise för omkring sexton år tillbaka först ärde känna herr Schönberg, var hon en ung vacker flicka, faderoch moderlös, och ganska fattig. Flennes föräldrar, ett beskedligt borgarfolk i Upsala, hvarest Louise äfven efter deras död vistades, hade icke gifvit sin dotter något annat arf, än en vårdad uppfostran och Många fromma önskningar och välsignelser. Men Louise vann med sina snälla händers arbete en Visserligen ringa, men hedrande utkomst, och om den dygdigaste qvinna är den, om hvilken man minst talar, så var Louise ett verkligt mönster för unga flickor, ty det var ingen, som hade det ringaste att anmärka emot hennes seder och uppförande. Herrar studenter. som redan längesedan funnit all sin möda, alla sköna ord, alla ömma serenader förgälves vara förspillda på denna kallsinniga skönhet, togo sitt parti och läto henne vara oantastad. Hade bara icke dåvarande studeranden Schönberg blifvit kuggad vid sin hofrätls-examen! Men professor X. var omedgörlig, och herr Schön