Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 2

De nyligen inträffade händelserna i Athön h: lemnat ännu ett exempel på den moderata ka rakter, som numera börjar utmärka Europa: statshvälfningar, när de ske från folkens sid: och erbjuda ett nytt exempel till jemnförelsc mellan furstarnas och folkens moralitet. Julire. volutionen i Frankrike var den första bland dess karakteristiska tilldragelser; belgiska revolutionen den andra; den i Barcelona, som ställde Esparterc i spetsen för Spaniens allmänna ärender, var der tredje, och den grekiska är den fjerde. Man fin ner flere öfverensstämmande drag i dem alla och hvilka synas ämnade alt utgöra en tillhörighe för tidehvarfvet, eller snarare för den tid sor är i antågande: med ett ord för det slägte, son nu är i sina yngre och verksammare år och innan kort kommer att odeladt bestämma händelsernas gång. OÖfverallt vid dessa tillfällen hafv: folken haft att hämnes svikna löften och förtrampade rättigheter, och öfverallt har denna bämnd blifvit utkräfd med ett lugn och en sans, till hvilka forntiden icke visar motstycken, uti sjelfv: sältet alt begagna den vunna framgången. När folket trott revolutionens ändamål uppnådt, af stannade rörelsen åter öfverallt. Carl X i Frankrike, som med väpnad hand kämpade för våldet, och äfven såsom besegrad heldre öfvergaf sin krona än han ville hålla sitt kun:sord, lemmnades at! ostörd följa sin vilja och draga bort i fred, med sina idger och favoriter. Blott hans rådgilvare fingo med friheten umgälla de tusendes blod, som deras trolösa råd kostat; men i alla fall till följd af ett domslut efter gällande lag. Mot konung Wilhe!m i Holland upphörde striden när ändamålet var vunnet, och domen mot hans samvctslösaste rådgifvare utföll långt mildare. Atdrottning Christina i Spanien lemnades ej blott valet fritt mellan att styra konstitutionsenligt eller aflägsna sig, utan hon tilläts derjemte att obehinIradt medtaga en betydlig del af nationens egendom, och något ansvar för hennes kamarilla kom ej ens i fråga. Ingenstädes har likväl folkrevoluionen hittills ådagalagt sin sansade och hofsamma karakter mera rent, än i Grekland; och likväl skulle den ingenstädes La kunnat åberopa större skäl till ursäkt, om den saknat en sådan hofsamhet, än just der. Här fanns ej någon urgammal lynasti, hvars fördomar kunde komma i fråga att skonas: icke något genom äldre förtjenster häfdvunnet välde, som kunde eza anspråk på uppmärksamhet. Grekerna hade, nyss före uppresanlet af thronen i Athen, kämpat intill döden för utt befria sig från ett fyrahundraårigt förtryck mder en eröfrares aldrig erkända makt. De hade RA a sn RR RR nn RR