Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 2

nisterialsidan att Irländarne skulle tröttna, när de se alt ingen praktisk verkan under så lång tid visat sig al alla dessa tal, toaster, bifallsrop och sammanskott, som agitationen hittills föranledt. Till mötet vid Mullaghmast, den 30 September, hade äfvenså många hundratusen från Irlands alla orter församlat sig, som vid något af de talrikaste mötena förut, och OConnells försäkringar och förslag mötes med lika entusiastisk tillit der, som någonsin annars. Vid detta tillfälle vidrörde han i silt tal en omständighet, som väckt ett visst uppseende inom den politiska verlden utom Storbritanniens område, nemligen det intresse, hvarmed repeal-agitationen omfattas i Nordamerika och Frankrike; hvad han yttrade härom var ock i sjelfva verket ganska anmärkningsvärdt. Sedan han upprepat sina vanliga förklaringar om unionens fullkomliga olaglighet, både till väsen och form, samt att den derföre vore bestämd att snart upplösas genom sin egen beskaffenhet, utan behof af våld, tillade han, med hänseende till det förväntade biståndet utrikes ifrån: Amerika har röjt sin sympali för repealväsendet och lofvat det sitt understöd; repealföreningen måste likväl afvisa det sednare, ehuru den antoge den förra, med den erinran likväl, att repealväsendet hvilade på den orubbliga grunden af hvarje menskligt väsendes rätt till frihet. Talaren förnyade derföre, i hela Irländska folkets namn, sin förklaring, att intet bistånd för Irlands sak kunde köpas från Amerika med åsidosättande af denna grundsats; icke ens för ett ögonblick. Hon förkastade negerslafveriet i Amerika, och förklarade det för!en orältvisa mot menskligheten, en synd inför Gud (högjudda bifallsrop) Det betydde likväl ingenting att han gjorde en sådan förklaring och förkunnade en sådan förkastelse, om han stode ensam; men hans röst var hela Irländska folkets (häftiga bifallsrop), hans ord mötte gen!jud öfverallt inom hans fädernesland, och detta gentjud skall äfven nå Amerikas kuster (bifall). För Irland behöfde han ej mer än Irländare; de voro tillräcklisa att sjelfve upprätthålla sina rättigheter. Han älskade hvarje redlig mans bifall, i hvilket land som helst; men han fordrade ej hkandkraften eller den väpnade styrkan från något. Det republikanska partiet i Frankrike hade erbjudit repeal väsendet sitt understöd; han tackade för sympatien: men understödet derifrån, så väl som från Amerika, afslog han. Den afskyvärde (foul) usurpatorn Ludvig Filip, som förtrampar sitt eget ädla folks rättigheter, har funnit passande att anfalla repealföreningen i sina tidningar; men talaren hade redan återgäldat detta angrepp i dubbelt mått och angifvit honom inför Europa och verlden som en förrädisk tyrann, hvilken kränkt förbundet med sitt eget land, och dertöre vore oduglig till frihetens understöd hos något annat.p (Hör! hör!) Nästan mera uppseende än af alla OConnells stora meetings, har väckts — äfven hos brittiska styrelsen — genom den praktiska tillämpning af repealväsendet, som helt nyligen börjats, medelst inrättande af ett slags fridomstolar, som utan de vanliga auktoriteternas mellankomst och wan afgifter och omkostnader upptaga och afgöra sådana väl mindre vigtiga, men ganska talrikt förekommande tvistemål, som hittills behandlats vid de så kallade Petty sessions. Till erinran om sitt ursprung föra dessa nya domstolar namn af n2?epeal Arbitration Courtsp. Det första Ting af detta slag hölls i Blackrock, ett annat kort derefter i Mogvalty. Sedan början sålunda är gjord, vänlar man snart att få samma lagskipande verksamhet utsträckt öfver hela Irland, och att de af styrelsen tillsatta lagskiparne, när de härigenom komma att småningom se sig utan parter anför silt skrank, skola alldeles aflägga vanan att hålla tingp. Regeringen säges ha börjat oroa sig öfver denna anstalt, och icke blott frukta att repealtingen skola göra de officiella öfverflödiga, utan äfven alt de skola åt repealväsendet förskaffa en ny och mycket mera farlig karakter, än den hittills antagit. Det förljudes, att man häröfver redan infordrat kanslerns af Irland sir Edward Sugdens utlåtande. OConnell åter, hvars rykte för djup lagklokhet är lika stort som allinänligen godkändt, har flera sånger förklarat, att ifrågavarande fridsdomstolar öfverensstämma fullkomligt med brittiska lagskipningens grunder, och att alla formaliteter, som angå deras inrättning, blifvit vidtagna med sorgfälligt hänseende derpå. Majoriteten af juristerna lelar samma åsigter; blott några få bafva uttryckt