Aftonbladet – 18 oktober 1843, sida 2

berg måste finna sig uti att tillbringa ännu et! par terminer vid akademien. Under denna tid gjorde han Louises bekantskap. Ifennes behagliga utseende, hennes goda bjerta, hennes oskuld och anspråkslöshet gjorde intryck på honom, han inbillade sig vara kär, bekände sin ömma låga och förklarade siz hysa de redlizaste tär kesätt och afsigter. Han var en intagande yngling, och förstod att lägga sina ord så väl, att han blef trodd; den arma flickan besvarade hans kärlek, de unga tu tillbringade några lyckliga stunder i hvarandras sällskap, Louise litade på sin älskares försäkringar, öfverlemnade sig, efter mycken strid, helt och hållet åt honom, och — blef olycklig. Det är det vanliga slutet på dylika romaner. Innan frukten af Louises obetänksamhet såg dagsljuset, hade herr Schönberg, som slutat sin akademiska kurs, redan lemnat sin älskariona åt hennes öde. Han reste till Stockholm, blef anställd vid ett halft dussin embetsverk, giorde bekantskaper, roade sig, och glömde snart nog sin gamla fiammapn. Ensam fick Louise lida straffet för sin hängifvenhet, ensam fick hon uppbära föraktet och smädelsen. Öfvergi!ven af alla dem, som förut visat henne intresse och deltagande, lemnade hon, med sitt späda barn på armen,efter ett par års förlopp, sin födelseort, det ställe, der allt erinrade henne om hennes olyckliga kärlek och vanära, och der hon med hvarje dag alltmera blef ett rof för fattigdom och elände. on hade bört mycket talas om, huru man i Stockholm, mer än på någon annan ort, kunde lefva ert obemärkt och indraget lif, huru man der kunde ostörd få gråta och hungra, och hen vandrade till hufvudstaden. Här återvann bon småningom lugn och frid, träget arbete och omsorgerna för hennes son upptogo hennes tankar och sinnen, och skingrade de bittra hågkomsterna af det förflutna. Men hon hade de sednare åren varit mycket sjuklig, hon förmådde icke mer arbeta så raskt som förr; derigenom hopsmälte hennes små tillgångar ansenligt, och hon kom ånyo i en ganska bedröflig belägenhet. Det var under dessa brydsamma förhållanden, hon skref det ofvananförda brefvet till auditör Schönberg.