Aftonbladet – 12 oktober 1843, sida 2

till slutet af inhägniden, och då han var utanför densamma, igenslöto de gallerporten och vände skyndsamt tillbaka, emedan förvandlingstimman var hardt när. Keinald satte Sig under en lind, för alt noggrannt åskåda undret. Fullmånan lyste blank och klar. Han såg slottet ännu ganska tydligt skjuta fram öfver de böga trädtopparna; men i morgongryningen svepte sig ett tjockt töcken omkring honom, och då den uppgående solen skingrade detta, voro slott oah Park och gallerort försvunne; han befonn sig i en bedröflie ödemark, uppe på en klippvägg och utmed er omätlig afgrund. . Den unga äfventyraren såg Sig omkring, för at få reda på någon väg ner i dalen, då ban på at. stånd blef varse en sjö, hvars spegelyta solstrå larnas glans försilfrade. Med stort besvär arbetade han sig hela dagen genom den tättvuxna skogen bans diktan och traktan var endast riktad på sjön, hvarest han förmodade sin tredje syster Bertha dväljas; men ju längre ban inträngde i de vilda snåren, desto ogenomträngligare blefvo de sjön försvann ur bans åsyn och han misströstade Dock emot solnedgången blef han åter varse vat. tenytan skimra fram emellan träden, hvarest sko gen började glesna; dock hann hen icke till stran. den förrän med den inbrytande natten. Uttröttad slog han sig ned under ett träd och vaknade icke förrän solen stod redan högt uppe på himmelen Af sömnen fann han sig styrkt till både kropr och själ; han sprang raskt upp och vandrade tank full och eftersinnande långt utmed stranden, fun derande, huru han skulle komma till sin syster dammen. Förgäfves ropade och helsade han: Ber tha, älskade syster! bor du i denma dam, så svar: