Aftonbladet – 12 oktober 1843, sida 2

SN ASSESHNNSSS — Uti JM 216 af detta hlad meddelades en till jastitiekanslersembetet inkommen märklig angifvelse af fångknekten Pettersson, rörande oordningar vid Wexiö länshäkte och köp om gevaldigerstjenster. Dertill fogades ock, dels ett par inför Konungens Befallningshafyande i länet hållna protokoll, hvaraf inhemtades alt tjensteköpet verkligen ägt rum och kontraktet derom af fångvaktmästaren blifvit bevittnadt, men att Konungens Befallningshafvande, sedan han från justitiekanslersembetet fått del af Petterssons angifvelse, förekallat kontrahenterne och befallt att kontraktet skulle sönderrifvas och köpet gå åter; också nämndes, att Konungens Befallningshafvande förnekade all kunskap om tjensteköpet. Den andra person, hvilken angifvelsen mer direkt rörde, var långvaktmästaren Janzon, och som Wexiö Läns tidning åtog sig att publicera hans förklaring, och förmodade att den sedan skulle intagas i Aftonbladet, ansågo vi billigt att fördröja dess meddelande, för att se de upplysningar, bladet från ort och ställe torde bifoga. Det i förgår ankomna numret af bemäldte blad uppfyllde åtagandet, men har ingen upplysning bifogat, och vi meddela således Janzons förklaring, med uteslutande endast af företalet, deri han förklarar sitt yttersta förakt för Pettersson och Zetterlund. Det är naturligt, att en del af Janzons förklaring måste bestå i ett blott förnekande, och att om den gäller, alt den enes ja är så godt som den andres nej. En annan del består i beropande på Konangens Befallningshafvande, och då denne icke ansett sig på något sätt besvärad af Petterssons angilvelse och funnit passande att med sina intyg styrka Janzons försvar, så är det för denna del tillräckligt starkt och bör, sammanlagdt med intygen från de personer, som med Janzon haft afförer för häktets behof — och således skulle, derest Petterssons angifvelse haft afseende på dem, vara med honom i konnivens — låta förmoda att Janzon är en synnerligt duglig och samvetsgrann fångvaktare. Om så är, synes han likväl bafva gjort rättast i att icke bestrida, RN a em rn RR I Ad TAN SD rna ig oateg tg TU Dvs tgpåvn sh SN